good feeling
den här låten gör mig så sjukt taggad just nu. rasmus har lagt sig. jag längtar tills imorgon, för då ska jag sätta igång den på repeat så fort jag vaknar !
i miss my phone
jag behöver nya ögon
det är sjukt obehagligt. jag ser typ ingenting. allting är suddigt och mina ögon svider. förmodligen är jag bara trött, men jag hatar att behöva kisa så att man får spänningshuvudvärk. jag tror att jag måste ta mig i kragen och skaffa linser för båda mina par glasögon ligger bokstavligt talat och samlar damm.
m.
vårruset 2012
de senaste veckorna har jag verkligen fått rutin på träningen. egentligen skulle jag vilja orka vara på gymmet varje dag, men jag vet inte om det är så bra. kroppen behöver sin vila. om det inte har blivit extrapromenader eller annan form av motion, har jag faktiskt lyckats ta mig till träningen minst 3 dagar i veckan. då har jag för det mesta också varit på plats i 1,5- dryga 2 timmar.
jag märker redan hur en del områden börjat ändra form- till det bättre. det är kul att se resultat. något som dock gör mig lite orolig är att jag inte gjort någon större viktnedgång. jag har snarare gått upp. ni som kan ! är det möjligt att under en 6veckors period omvandla sina problemområden, antagligen bestående av fett, till muskler ? det känns orimligt snabbt. brukar man inte rasa i vikt först för att man gör av med en massa vätska och restprodukter ? jag har nämligen minskat i midjemått och inte ökat.
med nya schemat från nya jobbet blir det också plötsligt möjligt att sätta ihop ett träningschema i förväg. min vision är att jag ska få in någon typ av träning 5 dagar i veckan. det vill säga antingen gym/ indoorwalking/ spinning 4 dagar i veckan. en vardag får vara vilodag men med ca 1 timmes lugnt promenerande. helgen tänker jag hålla helt fri från träning.
jag funderar på att köra hela september och fortsätta träna 3 dagar i veckan. det känns rimligt. när jag slutade gymnasiet, slutade jag också att träna och det har snart gått 2,5 år. jag tror att jag har en bra grundkondition- det känns så, jag orkar mer än jag tror. men det känns ganska onödigt att träna stenhårt varje dag. det kommer i slutändan bara göra att jag en vacker dag vaknar och säger; jag vill inte. jag orkar inte. och då är jag tillbaka på ruta ett.
jag står fast vid mitt mål att vara bland de 100 första i mål vårruset 2012, men jag har gott om tid på mig att införskaffa formen. jag ska skynda långsamt. att gå ut för hårt redan nu kommer jag antagligen bara få i nacken när våren närmar sig.
mitt minus just nu är att jag kommit in i en period där jag anser mig vara värdig att äta vad jag vill i och med kontinuiteten av träning. jag vill inte att det ska bli +-0. det är inte så att jag trycker i mig en massa onyttigt varje dag och tror att bara för att jag tränar så kommer det inte att märkas eller synas, utan det handlar snarare om kosten i övrigt. innan kunde jag sidosätta sådant som bröd och andra kolhydrater, nu känns det omöjligt. jag äter hemskt gärna pasta och potatis. å andra sidan gör jag nog av med så otroligt mycket kalorier än vad jag faktiskt är van vid och då är det kanske inte helt orimligt att kroppen vill ha havregrynsgröt så fort den vaknar på morgonen. jag funderar på att boka tid hos en dietist eller PT, fråga 1000 omöjliga frågor, och sen sätta ihop ett program för att komma i bästa tänkbara form för våren. jag blir sjukt taggad ! det var längesedan jag hade ett sånt här mål. något att verkligen träna inför och se fram emot. heja heja heja !
m.
bygga bo
imorgon är sommaren officiellt över och sensommarmånaden september inleds. it kinda gets to me, nervous breakdown coming thru. igår satt jag och stefan och tittade ut på regnet från fönstret på red fellas juicebar och räknade ut att om vi har tur är det åtminstone 2,5 månad kvar innan marken är täckt av en massa vitt. stefan sa något i stil med, men lugn nu- det är ju i alla fall 2,5 månad kvar. det år lång tid. jag suckade djupt och kom då genast att tänka på hur snabbt sommarmånaderna seglar förbi. jag kunde verkligen inte finna någon tröst i det han sa.
å andra sidan fyller hösten en grymt stor funktion i mitt liv. om september blir fantastisk med solsken då kommer det att finnas energi hela vintern så att det räcker och blir över. jag får gå-i-ide-känslor då. jag vill bunkra upp i kylen med god mat. hitta nya testorter att fylla tehyllan med. komma över nya och spännande serier att titta på. investera i spännande böcker som jag aldrig läser. dra igång en hobby och tro att jag aldrig ska tröttna. omorganisera, sortera och göra fint. instinktivt går jag verkligen hela vägen för att bygga bo- och jag älskar det !
m.
outsourced
jag kom över en ny serie; outsourced. det är verkligen min genre. den innehåller precis allting som jag älskar: en lagom allvarlig handling, kul karaktärer, förälskelser och intriger samt otaliga mängder skratt. den enda skillnaden från vad jag brukar titta på, utspelar sig serien i mumbai, indien. jag kan inte komma på någon serie att jämföra den med, men allting är kaotiskt roligt då amerikansk kultur plötsligt krockar med indiska traditioner och värderingar. som krydda på moset blir det extra roligt med de indiska karaktärerna, i sann bollywood- anda, som ska sälja plastiga skämtartiklar tillbaka till amerika och då de också blir tvugna försöka anama den amerikanska kulturen. jag är halvvägs genom första säsongen och vill inte riktigt att det ska ta slut.
m.
första dagen på nya jobbet
jag jobbade min sista dag på märtas i lördags. plötsligt när arbetsdagen var slut, stod jag där i dörren och tittade på mina kollegor som förberedde sig för kvällsservering. this is it, tänkte jag tyst som för mig själv och log omsluten av all tänkbar kärlek.
alla dagar har inte varit fantastiska, men i ett års tid har jag drillats och nu plötsligt känns jag redo för nya utmaningar. jag känner mig som en nyutslagen ros. jag har liksom fått växa från ingenting och nu plötsligt har en dörr till en ny värld öppnats.
jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle kännas så här rätt. jag hat önskat för något nytt att inträffa och plötsligt står jag där som den mest kompetenta kandidaten. jag har nog aldrig förr känt mig så till freds med någonting. hur det än kommer omkring så känns det faktiskt som att jag lyckats.
i helgen fick jag mitt schema för nya jobbet och jag kan inte sluta stirra på det. det är rimligt mycket att göra, det finns till och med utrymme för umgänge med familj och vänner. jag tror att jag kommer finna mig ganska fort i mina nya arbetstider och faktum är att jag redan trivs.
på märtas har jag lärt mig allt jag kan. det är jag evigt tacksam för. det tror jag att jag sagt förut, men det är verkligen sant. nu känns det som att jag verkligen kommer få chans att bevisa mina kvaliteter. det är lätt att bli bekväm, och ta sin arbetsplats och sina kollegor för givet. nu får jag liksom börja om. instinkten säger mig att jag lika gärna kan vässa armbågarna och hålla mina eyes on the price. det är dags att bli varm i kläderna igen.
jag antar att det kommer att skrivas lite papper under veckans gång. i övrigt känner jag mig startklar. jag räknar idag som min första officiella arbetsdag på bageri cafeét. sjukt roligt ska det bli !
m.
upp & ner
hur kan man gå från toppen till botten på mindre än 24 timmar ? jag orkar inte med mig själv just nu. jag undrar om någon gör det ? antagligen inte. jag önskar att jag kunde trolla, så att jag kunde göra mig glad och snygg, trevlig och social. varför blir jag så här ? det straffar bara min omgivning.
är det inte typiskt ? saker och ting hittar verkligen tillfälle att ta ut sin rätt. när man jobbat in 2/3 av en arbetsmånad på 11 dagar är det självklart att man ska drabbas av något stressymptom som gör det omöjligt att äta och sova som man ska. ont i magen kan verkligen förstöra allt !
vet ni vad jag har kommit på ? det är inte min förbannade plikt att vara alla människor till lags. på ett sätt är jag otroligt lättad. det känns som att en tung sten kommer att flyttas från mina axlar, och andra sidan vet jag att någon annan kommer att få bära den lasten och det gör mig minst lika stressad. varför måste jag alltid ta ansvar för allting och försöka ta hand om alla ?
jag undrar om det är så att ens egen välvilja kan göra en sjuk ? under så lång tid har jag inte riktigt kunnat koppla av och stänga ner. jag är alltid orolig för vad någon annan ska tycka. själv står jag bara där och låter andra göra som om vill. jag orkar inte mer ! jag orkar inte försöka vara duktigast längre. det tjänar ingenting till. man får det bara i nacken. är det så här det känns när vemodet plötsligt blir till insikter ?
just det. jag lever utan min iphone just nu också. jag har fått låna en telefon jag inte vet hur den fungerar. jag vet inte om jag har mitt vanliga nummer. så ta inte illa upp om jag inte svarar. det fixar sig, det gör det alltid. ni kan ju göra ett försök att ringa eller sms'a för självfallet har jag inga nummer till mina nära och kära heller.
så tills vidare, hör ni inte av mig försöker jag antagligen bara bearbeta det jag just nu är. upp & ner.
n.
-750 kalorier
-750 kalorier på gymmet. det är inte så att jag vill skryta, men siffror motiverar mig. faktum är att jag är sjukt motiverad till allt just nu. jag ska komma i form, prestera på nya jobbet, spara pengar, agera mer ordningssam här hemma och ta vara på familj och vänner. jag har verkligen kommit till rätta med mig själv. jag njuter !
m.
imorgon väntar..,
,..rivstart och uppstigning 07.00-07-30. jag ger mig tillfälle för snooze, däför är tiden för uppstigning justerbar inom 30 minuter- bara jag hinner till gymmet. jag tänkte köra kondition i 1,5 timme innan jobbet. sen ska jag lasta i mig en tallrik havregrynsgröt och jobba mellan 11-17(18). det är upp till bevis imorgon. nya chefen räknar med mig, så det blir jag och resturangchefen enbart. vi ska tampas med kebabstånden på malmöfestivalen. fast helt ärligt ?! vem vill ha svettig älgkebab när man kan äta en brooklyn bagel med gravad lax liksom ? kom i luckan ! jag knåpar förresten fortfarande på ett träningspass. konsitionsupplägget är klart, jag ska bara få tummarna loss att sätta ihop styrkedelen. det är stenhårt som gäller nu. inom snar framtid kommer antagligen ett kostupplägg också. jag ska göra er delaktiga. JAG LOVAR ! idag har jag vilat mig, så imorgon är all in !
m.
sikta mot stjärnorna
jag är helt starstruck på michaela forni. jag kan helt enkelt inte få nog just nu. jag hade en glamourama- period. jag behövde typ min dagliga dos för att överleva. lame, jag vet. fast det är någonting i det där glamourlivet som ändå gör att man håller fötterna på jorden. att läsa deltagarnas (?) bloggar och se deras liv i en dokusåpa gör att jag vill leva som jag, inte som dom. jag skulle inte vilja leva mitt liv som en karaktär, bli regisserad och tvingas vara en förebild när jag inte alls känner för det. för jag tror att framför kameran är det omöjligt att vara 110% sig själv. det är lätt att bli det man förväntas vara. kanske ser man sin chans att dessutom finslipa och överdriva det man egentligen är.
jag undrar om det inte är hela den här bloggvärldens mörka baksida. nu tänker jag inte på tjejerna, utan snarare på många andra vilsna själar ute i cyberspace. människors förhoppning att bli någonting när de sitter där bakom skärmen. se andra lyckas som gör precis samma sak. tyvärr har det ju uppmärksammats att en del hanterar det bra, andra blir jämnade med marken när det stigit dom över huvudet. jag älskar petra tungården och michaela forni, verkligen ! det är tappert att våga vara så offentlig och ändå ärlig. eller vad vet jag ?! det är kanske just det som är tjusningen ? man vet inte om det verkligen är ärligt, fastän det verkar så från hjärtat.
jag låter mig inspireras av personer som petra och michaela, men jag försöker inte apa och göra som dom. bakom den perfekta fasaden med utseende och karriär gömmer sig allt det där sårbara som bara går att läsa mellan raderna. då förstår man att de är människor de också- inte karriärlystna unga vuxna som fått allting serverat. jag älskar hur de kan få det att låta som de badar i lyx och sen samtidigt tampas de med vardagsbekymmer och logistikproblem som vem som. det räcker och blir över, och jag får aldrig nog. jag blir liksom själv medveten om att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar. det är verkligen bara fantasin som sätter gränser.
folk skulle antagligen spotta på mig nu, men en livscoach behöver inte vara en furste likt dalai lama. det behöver inte vara en karaktär som bara bearbetar lugnet före stormen. det hjälper kanske inte alltid med att hitta sig själv. finna ro i själen. jag behöver lägga ribban högt för att få eld i baken. då behöver man kanske låta sig inspireras av en elit som man kanske inte kan mäta sig med. man behöver kanske påminnas om att inte glömma bort att leva mitt i jakten på att bygga ett liv. jag behöver inte ha det så extremt runt om kring mig. det behöver inte vara fart och flärd nästan jämt, men jag behöver påminnas om att inte glömma bort mig själv. åh, vad jag önska att jag bara fick en minut med dom två. berätta hur mycket de ger av sig själva som faktiskt får betydelse i andras vardag. ja, jag sa ju det. starstruck- sådant är det ! keep up the good work ladies- and so will i !
m.
love the skin you are in !
jag satsar på fast stjärt och tvättbräda. helst innan jul. jag vill att man ska tveka på julskinkan- och istället vill jag att man ska vilja sätta tänderna i mitt ass. skämt-o-sido. just nu är träning och motion vrålviktigt. jag mår så mycket bättre av det ! känner mig så mycket mer hängiven livet. det gör allt det där andra i livet roligare. jag känner mig som om jag sprakar med en extra gnista när jag får utagera på gymmet dessutom. hur det nu fungerar så är där alltid energi över.
hittills denna veckan har jag tillbringat 3,5 timme på gymmet. jag ska sätta mig ner och knåpa ihop ett träningsschema, men framför allt satsar jag på kondition och styrka för rumpa och mage. det är mina områden jag kämpar med. jag vill kunna gå på stranden nästa sommar och slippa dra in magen. slippa se fisnödig ut. rumpan får gärna puta, men den ska vara fast och inte påminna om brylé. i know, alla tjatar; love the skin you are in. det gör jag, men jag mår ännu bättre när jag är i form. och det får hemskt gärna synas på kroppen när man är i form. magrutor om de är diskreta är visst fint på tjejer. så nu fortsätter vi att köra !
m.
NYTT JOBB
jag ska byta abetsplats ! jag är överlycklig. jag kommer både spara tid och pengar på att ha 6 minuter till jobbet. vemodet börjar göra plats i mig. det är nämligen min sista vecka på märtas nu. fast jag tror att jag är redo. johannes och jessica har lärt mig allt jag kan, det är jag evigt tacksam för, men det är aldrig fel med miljöombyte. arbetsuppgifterna blir ungefär de samma på nya som på gamla stället. det gör mig lugn. fast jag vet att det kommer att vända. jag tror att mina nya kollegor har en hel del förväntningar på mig efter mina erfarenheter på märtas. till mitt försvar tar det ju lite tid att arbeta in nya rutiner. men jag är taggad till max ! så från och med måndag hittar ni mig på bageri caféet- gustav adolfstorg, VÄLKOMNA !
m.
festivalyra, fyfan !
malmöfestivalen har kickat igång. jag avskyr malmöfestivalen ! förra året kände vi inte av det så mycket, då vi bodde mindre centralt än nu. i år är jag säker på att vi kommer kunna stå på balkongen och headbang'a till what ever som spelas i folkets park.
många säger festligt med allt folk i stan. jag säger; det stinker mat vart man än ska. bussarna är aldrig i tid. det luktar piss i alla trappuppgångar. folk beter sig äckligt och bokstavligttalat stångar sig fram på gågatorna. jag får panik när det är så mycket folk överallt. det är typ som om människor gått i ide fram till festivalen, men så fort den drar igång uppenbarar sig folk och beter sig som svin.
jag har inte ens bläddrat i programmet. allt är kanske inte helt värdelöst- det brukar nämligen vara en hel del bra artister och gratiskonserter är ju alltid härligt. om jag och rasmus hittar något bland allt som kan passa oss, händer det kanske att vi sticker ner. vi bor ju så pass mitt uppe i allt att det vore en skam att inte ta sig ner på någon konsert.
jag gillar konceptet starkt. jag bara önska att folk kunde uppföra sig, ta hänsyn till andra människor och vara rädd om malmöstad ! det är tur att jag kan traska hem och gömma mig efter varje konsert. jag är ingen festivalmänniska. tänk mig på hultsfred/ roskilde med handspriten i högsta hugg ! höhö -jag skulle aldrig klara av det. nä, bannemej ! jag är ingen typ som sover i ett fuktigt tält som någon klottrat peace på, bor i ett par ray bans, har tältgrannar som vuxenkramas dagarna i enda eller dricker fisljummen öl. så det så !
jag är på gång och jag är laddad
det är saker på gång. jag vågar inte hoppas för mycket, men om det blir verklighet skulle det innbära en hel del förändring i min vardag. jag är stundom lite tveksam på att jag har allt som krävs. inte för att jag inte tror att jag kan lära mig nya saker. istället är jag rädd för att det ska finns alldeles förhöga förväntningar på mig. samtidigt, jag är inte den som ger upp i första taget, så nu håller vi tummarna istället.
m.
B & O
bang olufsen ägaren i malmö kom in på märtas igår och åt middag.
när notan var betald & han var på väg därifrån med sitt sällskap säger han och flinar lite; maten var fantatsiskt, men ljudet är inte bang olufsen och syftar på datorhögtalarna som står kopplade till macbook'en.
sjukt skön kille !
m.
om du är man; gör aldrig...
jag tänkte bara lista detta, för att jag verkligen behöver lätta mitt hjärta. det finns en del saker som äldre män inte bör göra, för att det är sjukt äckligt helt enkelt !
1. dricka mjölk -jag kan vara märklig, men jag vill typ kräkas när en vuxen man sveper ett glas mjölk. drick något manligt (?) istället !! ÖL ?
2. citera/ anamma what ever charlie sheen is doing(alt. tycka att han är cool)
3. föra sig i umgänge av flickor jämgamla med deras döttrar
m.
ending a story of love
jag kan inte påstå mig själv vara en sann och äkta vän av det där svarta, heta och bäska som en del frenetiskt sköljer ner både det ena och det andra med, men vi har haft våra stunder. vissa dagar passar det bättre än andra. jag tror dessutom att jag blivit ganska duktig på att känna igen gott sådant. hur många gånger har man inte blivit serverad något fesljummet teliknande i koppen, speciellt utomlands, och längtat hem till "svenskt", så kallat; riktigt ? framför allt älskar jag att göra det. min yrkestitel är ju delvis barista. jag talar självklart om kaffe.
idag har vi gjort slut. ja, verkligen gjort slut på riktigt. jag klarar inte av det. faktum är att vi haft en riktigt dålig relation. om sanningen ska fram har det nog mest berott på mig. jag menar, kaffet har till och med, på min arbetsplats, i ett års tid, funnits där varje dag- där vid min sida. kaffet har ställt upp i alla lägen. räddat mig från situationer som snabbt annars kunnat bli ganska så pinsamma. men nu är det slut. en 7 (?) års lång relation är idag föralltid över ! jag tror jag drack min första kopp kaffe på ett kalas hos någon släkting som 14åring och försökte i och med detta övertyga hela tjocka släkten att jag var vuxen.
jag är fast besluten om att kaffe har en negativ inverkan på min kropp. jag inbillar mig att det rentav åverkar skada på den. jag mår inte bra av det, på riktigt ! jag har undvikit det, försökt dricka det svagare och med mer mjölk, men det spelar liksom ingen roll. jag blir som en avvänjd heroinmissbrukare påväg tillbaka. jag kallsvettas och får hjärtklappning. jag vill egentligen dricka en, två, tre, fyra, fem koppar till- men effekterana på min kropp skriker att jag borde sluta. det har till och med uppstått situationer där jag känt mig berusad. så nu är det slut ! jag tänker inte försöka övertyga mig själv om att det kanske kan gå. det går bara inte ! jag klarar inte av det. plåstereffekten får det bli- ett ryck och sen är det borta. visst gör det ont, men att dra ut på det kommer bara göra ännu ondare. dock tror jag att även om min kropp säger nej, så kommer det alltid finnas i mitt hjärta. hur många goa minnen har man inte tillsammans med detta väldoftande ting.
åh, nu ska jag sätta mig ner, minnas och efter några skålar glass och notting hill ska jag nog ha sörjt färdigt.
i love u, no more. det är inte du, det är jag. det är bäst för oss båda.
stackars er
det sägs att alla människor ska behandlas med lika mycket respekt. att alla människor är lika mycket värda och att ingen bör behandlas sämre än sin värdighet.
om nu detta är livets melodi varför försöker inte alla människor att leva efter den då ? jag blir så hemskt ledsen på människor som måste sätta sig på tvären och vägra vara människor, helt enkelt.
en del människor verkar tycka att bara deras tid kan mätas i guld och att alla andra bara bör rätta sig efter dennes tillvaro. jag spyr på såna människor. jag kan inte förstå meningen med att ha ett servicejobb om man inte kan visa bästa möjliga service.
en del människor tycks också vara mer eller mindre besatta av tanken på att högljutt idka på sin rätt att ha just rätt. det är ännu värre. som leverantör är det väl inte rimligt att argt stå och skrika på en underleverantör för att denne i sin tur är upptagen med att ta hand om sina kunder ?
ordinariepersonal är alltid bäst. trogtjänare och folk som varit tillräckligt länge i sin bransch för att inse hur man bäst hanterar knepiga situationer. i allra bästa fall brinner de verkligen för sitt yrke och då kan man för det mesta känna sig väl mött. andra tycker jag bara ska fara och flyga.
det är verkligen sorgligt med en del människor. jag lider för att det är så bittra. tänk att gå genom livet med ständig ilska i kroppen ? jag skulle mått så dåligt !
m.
hej och välkommen (?) hösten
det går inte att ta fel. hösten har gjort intrång. de senaste veckornas topic tycks varit vädret och nu är jag faktiskt less på allt tjat om en värdelös sommar. istället försöker jag välkomna det som står för dörren. jag är inte redo, men trots regn och att temperaturen gör sin väg neråt, tänker jag, trots allt, försöka ha en positiv inställning till saker och ting.
hösten har förut och kommer, för mig, fortsätta innebära nystart. hösten förkunnar på något sätt om något nytt och friskt. när sommarens virrvarr lagt sig och struktur och ordning tar vid, då är det inte så illa ändå. jag tycker att man känner det i luften. det finns något krispigt i luften som ger energi och uppfriskar. det behövs när sommarens passerat utan att man riktigt hunnit reflektera över vilken dag eller vilken vecka det är.
för mig är hösten ännu ovis. jag håller det öppet. samtidigt som det gör mig panikslagen av skräck, känner jag ändå en trygghet i att kunna gå dit vinden för mig. jag hoppas att hösten kan komma att förändra stort och smått i min vardag, men det krävs en hel del av mig själv. jag vet inte riktigt om jag är redo än. det är kanske inte värt att göra satsningar och gambla men det som faktiskt är en stor trygghet i vardagen. ändå kan jag inte låta bli att skruva på mig, jag kan inte vara kvar för alltid !
m.
?????!!!!!
is it a good thing när IW-ledaren ser dig rakt i ögonen.., OCH SKRATTAR ?
fast det var någon som sa; möt leende med ett leende. och jag vet inte vad det är, jag brukar le igenom IW-passen. jag älskar det.
m.
January Jones
och detta är anledningen till varför jag ska slita med träningen och äta bra !!!
that's WILDFOXS' 70's show
det blev som det blev idag
jag kom aldrig iväg till pildammarna. det började regna och inte lite heller. nu skiner såklart solen som aldrig förr. det vänder på en ett-öring. jäkla väder. om jag ska vara ute, då vill jag kunna vara det hela dagen. njuta av värmen och inte ta mig hem förrän sen eftermiddag. det har inte gått på hur länge som helst. det är fint när man vaknar, men lagom efter frukost mulnar det på och blir inte fint igen förrän det är "för sent" att cykla till stranden. jag blir less. mest less blir jag för att jag är så jäkla bekväm; som tycker att nu är det inte lönt, för nu har hela dagen gått. nu kan jag lika gärna börja jobba. så slipper man ha ångest för att man inte är ute.
mamma och pappa kom hit istället. de hjälpte till och monterade en jättestor tavla. vår fina världskarta som ska hänga på väggen vid matbordet. jag älskar den. föll för den samma sekund som jag såg den. jag är så nöjd med inredningen som den är nu. det har verkligen hänt saker de senaste veckorna. det känns iordning på något sätt. vår inredning passar inte en 1,5åring- så ella får se upp, men den passar oss så himla bra ! vi har verkligen hittat något mitt emellan vad jag tycker och vad rasmus tycker. så fort sista tavlan är uppe ska jag visa er bilder. jag tror inte ens ni kan föreställa er hur det ser ut. och det är ju egentligen inte så konstigt !
om en timme sitter jag på cykeln till träningen. det ska bli skönt. jag hoppas inte jag knäcker mig mitt i, som igår. hela andra hälften kändes som en evigt lång uppförsbacke och när jag, efteråt, gick trapporna ned från friskis & ut till parkeringen kunde jag knappt känna mina ben. hela passet var bra igår förutom att jag inte var i mitt livs form. mitt problem då är att jag tittar mig själv i spegeln och tänker: "slutar du trampa nu är du fet och hur snyggt är det att vara fet ? kör kör kör, eller ska du gnälla som en annan tjockis ?" så när jag redan är på bristningsgränsen och min kropp skriker efter återhämtning då pryglar jag på mig ytterligare och kör tills jag är svajig av mjölksyra och illamående. det är skönt, när man fått dra några djupa andetag och hittar sig själv igen. då vet man att man lever. men är det egentligen hälsosamt att titta sig i spegeln och säga det man mest av allt fruktar ? om inget annat så verkar det motivera mig. jag hoppas bara att jag är stark nog och inte låter det komma inpå mig. för så igång som jag varit sista tiden, det har jag inte varit på länge och det borde istället göra mig stolt !
jag måste nog dra igång någon spotify- lista med upptempo-låtar nu innan jag somnar. jag vill inte vara seg till träningen. järnet ska ges idag ! måste ta igen för att jag mådde som jag mådde igår. utmana !
m.
rastlös
tillbringar min sista semesterdag med att vara rastlös och titta på sjunde himlen. vad göra ? det är inget strandväder och inte heller något filmväder. funderar på att ta cykeln till pildammsparken, gå några km och sen ta en titt på mormors akvarellutställning i gamla vattentornet. det blir nog lite smått och gott idag helt enkelt. imorgon jobbar jag igen ! suck.
m.
FILLE & FREDDIE
ni kan tacka mig senare.
poss,
m.
min man
jag älskar dig så.
middagstips; ungsbakad lax
400g lax
1 tomat
1 rödlök
kantareller
150g mozzarella
salt, citronpeppar, santa maria chilimix
olivolja
potatis
citron
jag resonerade på följande sätt; samtliga ingredienser är fantastiskt goda- borde de då inte vara tok- goda ihop ?
EH JO !
bästa middagstipset på länge, det vill jag lova.
och vet ni ?
jag har kommit på det själv !
sleepover med fröken samevall
In brightest day, in blackest night. No evil shall escape my sight, let those who worship evil's might, beware my power; Green Lantern's light!
jag och rasmus firade 3 årsdag i fredags.
fantastiska tre år och mer skall det bli.
jag älskar min r.
nu & föralltid !
vi firade dagen(kvällen) så orginellt med bio och middag ute.
jag är ingen superhjälte och sci fi-LOVER men, dra på trissor, green lantern 3D var över förväntan !
rymdvarelser, rädda världen, tajta trikåer och superkrafter har aldrig riktigt tilltalat mig.
fast det är möjligt att det är här det vänder.
en bidragande faktor kan ha varit att blake lively är drop dead gorgeous att titta på.
hon borde vara brunett för alltid !
efter bion blev det romantisk middag för två på indian curry hut, möllans bästa hak för indiskt.
chicken tikka masala; the one and only choice och massa nan.
imorgon
1095 dagar.
eller 26280 timmar.
eller 1576800 minuter.
eller 94608000 sekunder.
<3
m.
investera mera
den som inte kan förstå att en dyr designerväska är en investering kan jag inte rulla med. usch, det lät ju nått de..! jag äger ingen, men skulle så gärna vilja göra det. jag tror verkligen på hela den där filosofin med att inga andra gudar ha jämte mig, när man hittat sin självfrände. vad är poängen med att ha en dyr väska om man inte tänker använda den ? jag tänker då inte förvisa en fantastisk investering till landet av den mörka garderoben.
jag suktar just nu efter en mulberry väska; gärna konjaksfärgad men den får lika gärna vara svart. jag gillar den där klassiska- den är nästan som en portfölj fast i den mest genuint feminina av former. den är vacker ! just nu är det dock köpstopp- dels för att garderoben redan svämmar över av sådant som jag ännu inte använt och dessutom klarar inte ekonimin ett köp av mulberry- karaktär. jag ska i alla fall fortsätta drömma mig bort. mulberry & jag. en vacker dag.
bilderna har jag snott från net-a-porter & där kostar den svarta euro1,100 & den bruna euro940
heels made for walkin'
jag hade en önskan i skoväg denna sommaren.., okej två;
vita låga converse och ett par beiga kilklackar eller liknande.
jag har uppfyllt båda.
dessa underbaringar fick jag av rasmus när vi var på tur i växjö nu i dagarna.
på MEGAREA, fett värt när sommaren lider mot sitt slut.
det känns så rätt.
199,- sthlm DG - pretty nice !
ganska tur att de dessutom är sköna att gå i.
DUBBELT UPP !
jason d.
jag tvivlar på att det finns någon mer magisk med ord. att kunna ge så mycket uttryck i text- det skulle jag kunna göra allt för att behärska. jag skulle vilja äga samma mod att, utan minsta lilla tvekan kunna säga det mitt hjärta ekar. det finns inget som är så vackert som en åsikt väl talad. jag beundrar det. visheten bakom det. det eldiga av själar. ge mig av det, nu nu nu !
"I Småland finns det skog och bark"
time flies
det är redan augusti. jag är inne på min absolut sista semestervecka, och hu vad det går undan nu. det verkar som att jag lyckats pricka in ännu en solvecka och jag klagar verkligen inte. det gör ingenting att det är regn och rusk när jag står på jobbet, för där går det ingen nöd på mig. solsken är mumma för själen, så att kunna vara ute och njuta av vädret gör mig nöjd !
vilken fantastisk sommar jag har haft, hittills. och än är den inte slut ! jag ska njuta in i det sista, dagarna jag har kvar och efter det börjar allvaret igen. hösten kan komma att innebära ett uppbrott. jag vet inte än, men jag lever just nu mitt liv med öppen famn. jag vill komma vidare, inte fastna i det som tycks knaga mig sönder och samman. jag måste få lite förändring. but i'll keep you posted.
vår mini- semester av roadtrips- karaktär went perfect. vi tog en "fyra dagars" uppe i tingsryd, småland. jag älskar det lilla torpet där. jag har varit där från och till, nästan varje år, sen sommaren -90. det är så rofyllt där. det spelar liksom ingen roll att det stundtals känns som tiden står still- det är min oas, mitt paradis, där jag verkligen kan andas ut. det känns fantastiskt att kunna åka dit med sin pojkvän, nära & kära. det känns som att jag aldrig vuxit ifrån det. det finns glädje på nytt att komma dit ! jag hoppas det inte dröjer innan vi åker dit igen. vilken lycka det skulle vara om det hade varit aningen kortare att köra !
m.