vi bygger pass igenom våra berg, bara vi är två
2011-09-29
Varför blir allting jag rör till stenar på mina axlar ? Allting jag någonsin bryr eller brytt mig om, blir till tunga stenblock som får min rygg knotig och krökt. Varför tynger jag mig själv med saker som jag inte ens kan påverka ?
Jag såg en gång en gammal kvinna, fårig och krokig. Jag tänkte; hon måste ha levt. Ingenting kännetecknar ett rikt liv bättre än kroppsliga skavanker. Den här kvinnan har följt vägar hon kanske inte hade räknat med, men hon vet saker.
Men varför känns det som att vi, frenetiskt söker kunskap och lycka under varje sten, så pass att samla och så frö, blivit livets melodi, mer än att faktiskt beskydda de frön vi omsorgsfullt sått och fått se växa ? Man är inte rik enbart på sin rikedom. Det kännetecknas av mer än guld och ädelstenar.
Ett leende inifrån är mer värdefullt än att vara oberoende. Vem vill vara på egen hand när en del stenar inte går att bara ensam ? Man måste vara två. Bära varandras lycka när det svämmar över, rädda varann från olyckor när det får trygghetens murar att rasa samman. En fårig, krökt och vis kvinna är aldrig utan sin fåriga och krökta kamrat. Därför kan det kvitta att livet ter sig likt en massiv kedja av berg, tunga att bestiga, för vi är två.
m.
california dreamin'
stuck in between; what is fantasy and what is real ?
hand upp. hur många har sett the truman show ? inte alla, okej. i så fall; do it ! nu kommer vi till kvällens cliffhanger...döön döön dööön !
håller jag, maria agata ohlin, 900119-XXXX och så vidare, faktiskt på att bli galen ? att jobba med utsikten över ett torg får en verkligen att fundera. alla dessa människor; who are they ?
jag kan inte vara ensam om att, ibland, känna mig fången i vardagen, det är omöjligt. faktum är, det är inte obehagligt. ibland är det jävligt rogivande att känna tryggheten i att vara just där man är, och att man hur mycket man än försöker, faktiskt inte kommer att komma någon längre vart.
ändå kom paniken krypande nu när jag, ensam på min kammare, började bearbeta att jag flera gånger denna veckan, kommit på mig själv med att föreställa mig själv som huvudkaraktären i en fejkvärld. är det nu, på riktigt, jag bör göra några dramatiska förändringar ? sånt här kan verkligen äta upp mig inifrån.
mitt i den här galenskapen blir jag arg på mig själv. sluta sök efter anledningar att inte vara lycklig över det du faktiskt har. gör något åt det, god damn it !
må hända att jag gjort slag i saken och faktiskt besvarat mitt föregående nervösa sammanbrott, eller så kommer bara min publik, att frenetiskt klia sina hjässor och inte förstå ett dyft. varken eller gör mig någon större åverkan. jag bara är i en period där saker och ting känns betydligt lättare att handskas med så fort de får ta fart ute i fria luften. hösten har den effekten på mig. jag får så mycket myror i brallan när klockan tickar att vi snart måste gå i ide. då måste jag plötsligt agera kreativt och producera.
end of story med solkiga dagens outfit- inlägg eller drypande, dötrista, you gotta' try this- predikningar. om jag nu vill spotta ur mig vad som verkligen gnager in i mig, tänker jag göra det !
hang loose, bromontana !
PEACE,
m to the a r i a.
________________________________
uppdatering:
svar ja, jag tror att jag snuddade vid en hel del existentiella dilemman där. the truman show är faktiskt en fantastisk film, som förvisso tar upp en hel del intressanta frågeställningar angående det fria ordet, men också hur vi faktiskt lever våra liv. det tycker i alla fall jag. du lär aldrig få uppleva mer än du faktiskt är nyfiken på. med det sagt menar jag inte att vi alla ska gå bananas med en snubbe i gul hatt och hitta på en massa sattyg, men det skadar inte att ha ett öppet sinne och en nos att vädra sig till äventyr med. det är bara du som är kapten på din resa, så lossa ankar och hissa segel innan det kommer en läbbig kapten krok och sjöhalar dig.
det där sista är till och med för diffust för mitt eget bästa. jag tänker göra som en viss ung dam, med sjukligt ful lugg, i min nya favvo såpa. jag tänker fall in i dvala och på vägen dit räkna sjöjungfrur.
godnatt y'all !
there is just too much that time cannot erase
har du stått där på tröskeln och inte vågat ta dig över ? rädd för vad som finns på andra sidan ? kanske, helt och hållet, skräckslagen över tanken på att lämna det som finns bakom dig. what's in the past, finns det någon som har sagt. fattar den jävla idioten ingenting ?
fortfarande finns där en sak som verkligen kan få en att vakna, kvickare än ett bad i en isvak. SMÄRTA. kontrasten mellan att vara så uppe bland molnen och inte veta varken ut eller in, är smärtan en lika effektiv väckarklocka som att slå lilltån i sängramen.
BOM.
welcome to the dr phil edition of me
han finns där på den amerikanska västkusten-
mitt i en livskris och kämpar för sin överlevnad.
jag sitter i den svenska södern och förvisso njuter av att vara 20+, men kämpar med uppstarten av ett eget liv.
och så möts vi.
han med 4 dagars skäggstubb inrökt, i sällskap av sin trogne följeslagare, whiskey. han som tycks ha tappat kontrollen över, i stort sett det mesta, ger nu mig råd om livet. no, not really. fast nog har hank en magisk förmåga att trolla med ord som rotar sig djupt i en och som ställer många olösliga frågor att vända och vrida på.
varför blir jag jämt sån här ?
varför är jag så mottaglig för fiktiva låtsasvärldar ?
jag tycker inte om att läsa. jag tycker inte om att läsa för att ställa frågor till mig själv.
jag ser det hellre framför mig i den mest dramatiska av världar.
då får jag inspiration att begrunda saker och ting själv.
dessutom, blir jag påverkad av miljöer.
venice, ohmygod. i wanna live there !
jag vill stutta längs strandpromenaden i avklippta jeansshorts& och hemmasnickrade smycken, och på kvällarna komma hem till ett vintage- inrätt strandhus och skriva noveller om livets vägskäl.
jag önskar att det fanns behov av en "carrie bradshaw/ hank moody" one of a kind á la malmö style.
jag kan dock inte tänka mig att en flicksnärta på 20 bast skulle kunna införliva så mycket tankeställare i, egentligen någons, inrutade liv. i guess, publiken är för liten och jag för ung.
still there is a part of me, hoping to become maybe, just maybe, something important with all these words that is kept inside of me. some day, i will burst, there is no doubt. i just need to find a way to handle my emotions and put them together into something powerfull within black on white.
den här bloggen är oerhört hjälpsam.
faktum är att jag skiter fullständigt i vad jag får för respons från er, när jag får respons från er.
för somliga är ord överflödiga, för mig är det livsviktiga.
jag älskar att få måla upp det framför mig.
se och njuta av samspelet och innebörden ord får tillsammans.
mest är jag nog rätt trist i mitt försök att vara kreativ.
men vad vill folk egentligen läsa ?
det är inte lätt att försöka hitat sin nich, det ska ni veta.
det har ni kanske också förstått.
nu tänker jag dock göra ett försök, mest för min egen skull, och därför göra den här sidan till ett bollplank.
jag har alltid önskat att få ha ett eget.
några raka svar är högst onödiga. det finns liksom inge mening med att svara rätt på frågor som egentligen bara surrar i ens tankar.
istället feel free att faktiskt ta diskussionen.
ingen kan eller vet allt, men vi sitter alla på värdefulla insikter om livet som kan öka någons kvalitet av just det; livet !
peace.
så länge.
it won't be long,
XO !
friendship never dies, unless it is not real
påtal om oändlig kärlek. emma var här i fredags. spontant kom hon med sin övernattningsväska. jag älskar när det händer. hon är min bästa vän. hon orkar höra på mitt tugg när ingen annan gör det.
vi drack te, doppade ballerina kladdkaka i mjölk och pratade till klockan halv 6 på morgonen. det är inte första gången vi sitter uppe och inte går och lägger oss förrän det egentligen är dags att gå upp. jag älskar henne för det.
det betyder att hon har och tar tid för mig. inte tröttnar och ger upp. hon är villig att ta igen allt vi missar när vi inte kan träffas varje dag som vi kunde i skolan.
elmo och elmo.
m.
som kärlek
jag drog igång premiäravsnittet av hur jag mötte din mamma säsong 7. jag dör lite smått. det är så fantastiskt att ha tillbaka sina underbara new york- vänner. det slog mig dock. FAN, vad ted är patetisk. ska han nu falla head over heels för en gammal brutta...igen ? han är så besatt av tanken på att leva happily ever after att han glömmer bort allting annat som är fantastiskt i livet.
hur många gånger har man inte stått där med gråten i halsen för att man kastade sig handlöst i någons famn som bara vänt på klacken och gått ? hur många gånger har man inte ramlat på knäna och skrapat handflatorna blodiga i gruset ? hur många gånger har man inte blivit så jäkla bränd att de osat lång väg ? alldeles förmånga gånger. och varje gång har man rest sig, tokat tårarna, och gått vidare.
det är inte kärlek när man blir sårad och kan gå vidare. när det är kärlek kan man inte gå vidare. man ska inte gå vidare, för man behöver inte gå vidare. kärleken sprider aldrig falska förhoppningar som slutar över ravinens brant. kärleken är oändlig och ömsesidig. den sträcker sig så långt det går att nå när den bara fortsätter att expandera i all oändlighet.
att våga tro och att våga hoppas- jag beundrar alla de människor som aldrig ger upp. men sitt inte och vänta. sitt inte och vänta på att den rätta ska uppenbara sig som en gåva skänkt from up above. man behöver inte leta, kärleken kommer att visa sig i rättan tid. det kommer jag alltid våga tro och hoppas på. den är evig när den valt att lägga sig till rätta hos två kandidater, värdiga varandra. då finns det ingenting som kan stoppa den.
det skulle behöva skicka ted på heeling eller yoga-läger; lär känna dig själv, innan du lär känna andra. fast, å andra sidan. att jag älskar barney och inte ted, kanske säger mycket om mig som person. jag vet inte hur och jag vet inte varför, men på något vis är den där obotligt manliga machomannen, som tillslut smälter och bedyrar en kvinna med kärlek, oändligt mycket sexigare än en man som bara försöker, försöker och försöker. ted känns så tråkig.
jag kan inte låta bli att tycka synd om honom samtidigt som jag hoppas att han aldrig hittar någon. jag vet, den här serien tar över mitt liv. hur normalt är det ? fast är det inte så serier gör ? liksom, blir en del av en och påverkar en ? man blir delaktig utan att riktigt kunna styra över det. det känns naturligt att de andra karaktärerna hittar sina soulmates, men man vill nästan inte att ted ska hitta någon för då tar ju serien slut. faktum är att jag bryr mig inte vem mamman är, jag vill bara att himym fortsätter föralltid, som kärlek !
m.
fredag, fredag, fredag, FREDAAAAG !
jag är på sjukt stökigt humör idag.
ni vet så, det pirrar och man är glad för att det är en sån härlig dag.
jag ska möta upp fanny och ella snart.
vi ska leka på lekan, och jag behöver cola light. ska försöka ta mig förbi jobbet med, säga hej till mina goa kollegor. bageri cafeet kan vara det bästa som hänt på länge alltså.
ni hittar fler sjukt sköna kattbilder på den här länken.
jag älskar den här med going to the moon, brb.
det är precis min humör. jag dör av skratt !
ikväll vinar jag med maja innan hon drar iväg ut och härjar.
hon har lovat att klippa av mitt hår.
no worries pepz, det blir en bit bara !
det är så slitet att till och med malmös uteliggare ryggar tillbaka.
ska hjälpa milo att fånga en fluga nu !
hon håller på att gå sönder som hon kämpar, stackarn.
PUSS
...
magont. finns det någonting värre än det ?
m.
risig i höstrusket
hösten har verkligen satt in stöten. den här veckan har jag känt mig som ett vrak, en vålnad. jag stiger upp i tid för att inte sova bort förmiddagarna. plockar här hemma och pysslar med sånt som jag tycker är mysigt. läser tidningar och dricker te. men någon träning har det inte blivit.
på fredag och lördag när jag är ledig ska jag boosta mig själv och köra två ordentliga pass på gymmet. jag måste komma in i den goda rutinen jag haft ett par veckor nu. det är skönt att röra på sig, jag mår så mycket bättre. det är bara svårt att hitta orken när man går och känner sig sådär halvkrasslig.
morgon och eftermiddag tampas jag med halsont. så har det varit i 1,5 vecka nu. jag känner mig snorig och när jag vaknar känns halsen som en rostig motor- då är jag svårstartad. när jag dessutom varit igång en hel dag på jobbet kommer det tillbaka.
jag skulle önska att en förkylning bara kunde bryta ut. då är det oftast över på en vecka eller två. att må så här halvrisigt gör mig bara på dåligt humör. och jag kan långt ifrån prestera allt när det väl gäller på jobbet eller gymmet. suck ! nackdelen med hösten ! förresten, igår när jag cyklade hem från jobbet insåg jag att snart behövs riktigt varma kläder. det är kallt om dagarna nu !
m.
ajöken telenor- aldrig mer !
igår var baskemej en händelseerik dag. i tvist med telenor, i tvist med trygghansa, ringa tillbaka till telenor och bråka ännu mer och sen skynda ner till telia och skaffa ett nytt abonnemang. tänk att det skulle vara "billigare" att säga upp abonnemanget och köpa ut telefonen än att betala för reparationen. säger inte det ganska mycket om hur telenor gör allt för att lura sina kunder på pengar ?
nu ligger det en alldeles ny vit iphone i en telia påse och väntar på att det ska bli måndag den 19 september. inte förrän dess fungerar mitt vanliga nummer hos telia. jag är bara så tacksam och glad att det gick att lösa, men aldrig utan min älskade rasmus hjälp. nothing comes for free in life, men jag förstår ibland inte hur jag kunnat bli så här välsignad med en kille som ställer upp i vått och torrt.
det lutar dessutom åt att jag får tillbaka 1500 för reparationen utav glaset jag gjorde i våras. på ett sätt är det otroligt sura pengar, att jag ska behöva betala av en trasig telefon. å andra sidan hoppas jag slippa problem i framtiden nu när jag gått över till en annan operatör. telia- försäljaren gav mig hopp om mänskligheten igen. tänk vad en lugn och sansad ton och ett leende kan göra.
m.
#%&/@!
har varit utan min iphone i mer än två veckor. det är hopplöst. nu har jag fått ett kostandsförslag på drygt 5000 spänn för att laga den. jag spyr av ilska ! jag ska alltså bekosta en reparation motsvarande en ny telefon på en skada jag omöjligt kan ha orsakat själv. jag tycker det är så sjukt jävla dåligt att det inte finns ord för det !
jag betalar dyra pengar varje månad för en telefon jag köpt i god tro om att den ska fungera. och när den dessutom inte gör det, och jag kontaktar återförsäljaren, blir det jag som ska stå för kostnaderna. FUCKING OACCEPTABELT !
jag har hört det så många gånger förr. telenor kan verkligen inte ta hand om sina kunder. de sitter där i andra änden av telefonen och gör sig så omöjliga att komma i kontakt med som det bara går. hur lätt är det att konfrontera ett företag när de bara kan nås via telefon. säljaren som gett mig en felaktig vara kommer att fortsätta lura folk i butiken, men han kommer aldrig få stå till svaras för att han lurat på mig en trasig telefon. jag kokar just nu ! vill inget annat än ha tillbaka min telefon, men funderar just nu på att bara säga upp abonnemanget, betala av telefon- helvetet och sen skaffa en nya genom telia.
hur kan man ha så lite respekt för sina kunder ? anklaga dem för att ha haft sönder telefonen själv, när jag knappt vet hur man sätter i simkortet. hur ska jag någonsin kunna bevisa min oskuld när de sitter med min telefon och ett jävla bildbevis ? i alla lägen kommer de att få rätt, men jag tänker fan inte ge mig. jag tänker inte låta ett äckligt företag som bara lurar sina kunder få vinna. jag har mer bakom pannbenet än så !
HA !
m.
google chrome
med återställningen av windows föreslog rasmus att jag borde använda google chrome som webbläsare. och det är precis just det jag gör. det är inte optimalt att blogga igenom google chrome, men i övrigt älskar jag det ! så coolt. utseendemässigt ser statsidan ut som om man har en mac, och nog är det min dröm alltid.
jag har faktiskt varit inne på att skaffa en ny dator, för att den jag har fungerat så dåligt, men tackvare att rasmus tillbringade igår eftermiddags med att pyssla om den är den nu snabbare än aldrig förr. tack !
m.
johan ohlin <3
the rain in spain- does it even rain in spain ?
min älskade tvillingbror ska ta det stora språnget ut i stora världen. och nog är språnget stort alltid. han ska nämligen flytta till spanien med sin flickvän och hennes familj. flickvännen drog iväg idag och igår firade vi en sista brakfest i deras lägenhet/ radhus. åh, min bror är så underbar- så underbar och rar med sin fina flickvän.
det är först nu när man blivit äldre som man inser vikten av att ha ett syskon. vi har gått igenom så oändligt mycket tillsammans. inte allting har varit bra, men det har fått mig att förstå att en bror, det har man in good times & in bad. ett syskon finns vad som än händer. det finns inget som kan ändra på det faktum att vi är av samma kött och blod. min fina älskade bror. jag kommer att sakna dig när du beger dig ut i världen för att bo lycklig i soliga spanien. jag önskar dig all lycka och hoppas att du fattar rätt beslut som gör dig kvitt all oro och ängslan. du, min fina älskade bror förtjänar allting världen någonsin kan erbjuda dig.
men tills du åker. ska vi här hemma få rå om dig. för än har vi 1,5 månad på oss att ta hand om dig. vara med dig. skratta med dig. gråta med dig. fira med dig. fina underbara du ! jag är så tacksam för att du är du, och att du är min bror- no matter what we been thru.
jag älskar dig som livet.
m.
911
electropop
det är bara jag som kan stoppa munnen full av perfekt saltade, hemmapoppade, popkorn, sjunga ELECTROPOP och gapskratta åt min egen dumhet !
m.
vardagsdramatik
mystiken tätnar på jobbet nu när det kommit till kritan att jag bedriver den här oerhört välbesökta bloggen. vem kommer att namnges först, och naket blottas här utan att ens kunna påverka det som tyckes eller skrivs ? INGEN ! jag sysslar inte med sånt. vad är meningen med det, att skrämma livet ur mina kollegor ? ytterst onödigt !
dock finns det ingen annan utväg än denna. jag måste få dela med mig av dagens vardagsdramatik och dessutom göra det fullt ut. jag tänker inte nämna några namn, men låt kalla en av huvudkaraktärerna för estrella. för att han idag erkände, inför en något fnittrig publik, att han gott och väl, fem kvällar i veckan, äter chips. off the record, jag tror honom bara nästan.
i alla fall ! en vattenläcka i källaren, som jag inte ens upptäckt, har tydligen ställt till med dramatik på jobbet. idag skulle några händiga karlar komma och justera detta lilla kaos. de borrade sig igenom en vägg och på andra sidan väggen- vårt omklädningsrum. summan av kardemumman med det här borrandet blev att de på någon vänster lyckades att kladda ner stora delar av våra tillhörigheter med någon grå äcklig klegga, när borret gick igenom på andra sidan.
ett stycke armanijacka tillhörande estrella och min trench blev fullkomligt nedsölade. försynt ursäktade sig dessa något skärrade herrar och sa att; skicka jackorna och allt annat som blivit förstört på kemtvätt, så står vi för kalaset. och det får jag nog säga, är väl det minsta man kan göra om man ställt till det för sig !
mitt i all denna kalabalik som lyckats uppstå, uppdagade sig den härliga stämningr som jag dagarna i enda omges av. estrella kom nämligen med den briljanta idén att han skulle kunna tvätta våra jackor själv. med vad, mina vänner, lämnar jag åt eder egen fantasi att luska ut. kul hade vi alla fall, mitt i allt tumult. tänk att det inte är svårare än så; att bota vardagsdramatiken med ett gott skratt ! tack estrella & co.
m.
klipp dig och skaffa ett liv
här sitter jag i mina nya hallonröda favorittröja, &in desperate need of a haircut.
mitt hår är ultraslitet. jag mår dåligt av det.
stod till och med framför spegeln och bara; hm, since when fick jag så mycket sånt där kort baby hår ? det kommer väl bara inte sådär ? eh, nej ! det är typ mitt långa annars jävligt fina hår som är helt avslitet.
jag orkar inte boka en tid bara !
jag vet ingen bra frisör. help me !
ELLE SEPTEMBER 2011
alicia vikander
ta en titt i septembernumret av ELLE.
jag har gjort !
dog en aning när jag kom till "hemma hos"-reportaget.
i lotta sundqvist vardagsrum hänger min lampa.
ÅHH !
om jag kommer över 10 000 bara så där, då vet jag vad jag ska köpa- direkt !
ingo maurer.
höstpyssel
jag bytte till mig en tallrikshylla idag för 250 kr.
mikki hitta en ny hon tyckte var ännu finare än den hon redan hade, så jag köpte den gamla av henne. den behöver tydligen slipas och målas, men då har jag ett litet projekt i höst.
fast jag ska nog ha min i sovrummet med böcker och prydnander.
jag tänker införskaffa varsen antingen gant/ eller lexington badrock till mig och mannen och då skulle det ju passa perfekt att ha dom hängande på varsen fin krok på hyllan.
pyssel- me likey !
suavemente, besame !
DON'T !
må hända att jag utstrålar känslan av att vara vrång just nu, but i don't give a damn. faktum är att jag funderar på att bära en skylt på gymmet; stör mig inte- särskilt inte om du tror att ditt sixpack är snyggare än mitt spänbög !
på gymmet vill man inte bli tittad på, inte pratad med. man vill varken höras eller synas. jag vill liksom inte existera egentligen. det är verkligen inget smickrande appearance jag ligger inne med. en del människor tycks ändå inte fatta att jag motsätter mig samtal och lik förbannat inleder de märkliga kallprats- konversationer.
följande två scenario inträffade på gymmet idag.
en hemskt märklig man rör sig i banor runt just den crosstrainer jag valt att tillbringa kommande 1, 5 timme på. jag blänger lite på honom, ändå ska kan helt ogenerat kommentera mitt tempo och sträckan jag hittills flåsat mig igenom. slutligen känner han väl av mina mördarblickar och säger hejdå.
senare får jag frågan "är den här ledig" av en riktigt vältränad kille, med enligt min smak, lite väl svullna biceps. han syftar i frågan på ribbstolen som jag ligger gott och väl 5 meter ifrån. på en matta dessutom, där jag utför något som är på god väg att ta kål på mina stackars magmuskler. svarat är så självklart att det i sin tur känns överflödigt. ser det liksom ut som jag använder ribbstolen, när jag ligger där och kämpar ? nej ! den är ledig, JA !
m.
idag
nu förtjänar jag frukost efter två timmar på gymmet. jag låg kvar och velade i sängen förut; ska jag, ska jag inte ? men jag tog mig i kragen, drog på mig nike- byxorna och easytone- skorna. hysteriskt skönt känns det så här efteråt, men jag är hungrig.
idag ska jag springa ärenden i stan, sen åka ner till falsterbo för att gå på kust med michaela. jag är sjukt pepp på ledighetsaktiviteter. igår var jag all by my self och visst det är inte så tokigt, men i längden blir jag ganska trött på mitt eget sällskap. jag brukar bli ganska inaktiv. sen när hela dagen i stort sett passerat får jag ultra ångest och slänger på mig kläder och stressutför lite måsten. helt enkelt, lite sällskap av en kär tös, som dessutom flyttat till vejle, DANMARK- ska få göra den här dagen superduper.
just det, duscha och frukost var det ja ! hur hamnade jag här egentligen ? svettlana borde stå i duschen asap. USCH !
m.
new england by lexington
jag vill inreda vårt sovrum, igen. justera & göra om- lägga till och ändra
jag älskar lexington fall 2011 new england vintage.
hur fint är inte den slitna looken i kombinatin med blåanoter i alla möjliga nyanser
OCH MASSOR AV AMERIKANSKA FLAGGOR, eveywhere ?
goda vanor
-motion
-stora mängder vatten
-färska grönsaker och frukt
-sömn
och jag tror att jag bara blir bättre och bättre på att smyga in dessa ting i min vardag.
m.
majs är inte bajs
sensommaren och höstens höjdare är, utan tvekan, färsk majs. kokt - grillad - ungsbakad, det spelar ingen större roll. jag kan äta det på korsan och tvärsan. i soppa är en annan favorit. jag tror jag ska bjuda hem mig på middag hos mamma & pappa. de gör världens godaste potatissoppa med majs och avokado. ikväll åt jag den kokt med smör & salt. det är enda gången jag äter smör !
m.
"don't wait for the storm to blow over, learn to dance in the rain"
nelly trend jacket
girls just wanna have fun
jag tog mig ut på stan i lördags.
efter härlig familjemiddag hos svärmor & kaj, några cider och ölspel tillsammans med v & v hemma, målade jag läpparna röda och drog på mig bekväma boots för att dansa ute med idolerna fanny och elin.
vilken kväll ! jag kom hemramlandes 4.30 och sov till 12.30 igår. fy vad längesen och fy vad roligt det var ! när elin och fanny kastat in handduken var jag fortfarande kung i baren och dancing queen ute på golvet och fortsatte då äventyret med ex antal partygalna 35 åringar. no mercy !
en sak borde skrivas i sten; man är aldrig äldre än man gör eller känner sig.
fast jag är glad att det är långt mellan gångerna sådana här utekvällar inträffar.
det är roligt att kunna svänga dom lurviga, skratta åt lustiga män som klibbigt försöker smickra en, skrika sig hes på schlager- golvet och hinka redbull och vodka och tycka att det inte smakar någonting.
faktum är att det är omöjligt att hitta mr right där ute. jag är evigt tacksam att jag funnit min och hoppas att han känner detsamma, för jag vill aldrig hamna där. den desperata jakten, om natten, i fyllan och villan. det är sorgligt hur en del bär sig åt. och det gör mig stundom ruggigt förbannad. ska inte vi, som inte är i desperat sökande, ha lika mycket rätt att roa oss som andra ? ett nej är faktiskt ett nej, och det borde somliga lära sig att förstå.
för jag vill i fortsättningen kunna njuta av fler hejdlöst roliga kvällar ute, utan att någon gnuggar sig mot mitt lår och tror att jag är där för att gå hem med honom.
girls just wanna have fun, men inte med dig, och inte med dig och inte dig heller !
HA.
köpt & köpa eller inte köpa- det är frågan.
jag ska dra på mig dessa till blåa stuprörsjeans, skogshuggar- skjorta och pälsväst.
mitt största problem i livet är att jag älskar och kan inte få nog av skor. jag har hur många par som, hur många par som jag heller inte använder/ aldrig har använt. e
tt par HM- skor som jag heller inte kan sluta tänka på är dessa (se bild nedan). jag har till och med drömt om dom. jag ÄLSKAR DOM & skulle verkligen göra allt för att ha dom i min skosamling i höst. de är så VACKRA på riktigt dessutom. underbara ! im in love.
köpa eller inte köpa ?
facebook helps me remember
jag älskar funtionen på facebook; på denna dagen 2010
man glömmer så fort bort vad som händer. det är verkligen kul att bli påmind- om vissa saker i alla fall. ibland inbillar jag mig att jag lider av någon form av minnesförlust. en del saker har jag bara svårt att komma ihåg. ni vet sånt som man verkligen vill minnas och säger till sig själv att det här ska jag aldrig glömma- och så kommer man ändå inte ihåg detaljerna. då är jag faktiskt tacksam att jag tar mig tid att skriva i den här bloggen. jag ska aldrig ta bort den- jag ska låta den vara kvar tills jag blir 100 år !
ett snubblande och bajsnödigt kafébiträde
här sitter jag ensam och darrar av skräck till house of wax- or not ! seriöst, det kan vara den mest oläskiga skräckfilm ever. jag ligger alltid dubbel av skratt i slutet när paris dör.
egentligen är jag sjukt sugen på vin och dans ute ikväll, men jag jobbar imorgon. det känns mindre förnuftigt att komma bakisflottig till nya jobbet bara efter en vecka. så jag får helt enkelt hålla mig inomhus.
kvällens starkaste får därför bli cola light och överblivna chips med dipp. funderar på att bädda ner mig och sträckse outsourced tills jag somnar. har jag berättat hur rolig den serien är ?
idag hade jag en jätteskum dag på jobbet. jag har jobbat med café i drygt ett år nu och lidit mig igenom många långa luncher där uteblivna kissepauser är vardagsmat.
idag var en sån där dag då jag missade på småsaker. jag vet inte om det berodde på att jag jobbade ihop med chefen. hela morgonen gick jag och var bajsnödig hela tiden för att jag var så nervös att missa något. när dennis förklarade att jag inte behövde vara nervös släppte det såklart, men då var det som att jag istället blev handlingsförlamad. jag la verkligen all koncentration på hyllan och snubblade, bokstavligt talat, mig igenom resten av dagen. usch ! jag hatar att ha såna dagar. det händer sällan, thank god !
m.
bronze is the new sunshine
jag har snart ingen solbränna kvar. den har gjort sitt. jag skulle kunna tillbringa varje vaken minut i kärringgrillen för att få tillbaka den där solkyssta gnistan, men det är inte lönt. vad tjänar det till ? jag investerade istället i en färgad dagkräm från apoteket. jag orkar inte lägga tung, täckande makeup. det hjälper inte min hy heller. jag kan verkligen rekommendera aco's face creme bronze, den är så lätt att använda. den lämnar ingen fet hinna på huden, ger lyster samtidigt som den jämnar ut huden perfekt. köp den ! den kommer att rädda mig många gånger.
m.
morgonrock och badtofflor
imorse powerwalkade jag förbi en man på en parkbänk iklädd morgonrock och badtofflor. ja, där satt han i godan ro mitt i morgonrusningen och löste korsord. det var en härlig syn. helt oberörd av sin omvärld- stressade, rusande, skyndande människor på väg att möta dagen.
m.
september- sol !
hur fint har inte vädret varit idag ? jag avundades alla kaffedrickande och bagelätande gäster på uteserveringen, på jobbet idag. så hade jag också velat spendera min dag. jag hoppas att resten av september blir så här. det hade varit underbart !
m.
