sikta mot stjärnorna

2011-08-24

jag är helt starstruck på michaela forni. jag kan helt enkelt inte få nog just nu. jag hade en glamourama- period. jag behövde typ min dagliga dos för att överleva. lame, jag vet. fast det är någonting i det där glamourlivet som ändå gör att man håller fötterna på jorden. att läsa deltagarnas (?) bloggar och se deras liv i en dokusåpa gör att jag vill leva som jag, inte som dom. jag skulle inte vilja leva mitt liv som en karaktär, bli regisserad och tvingas vara en förebild när jag inte alls känner för det. för jag tror att framför kameran är det omöjligt att vara 110% sig själv. det är lätt att bli det man förväntas vara. kanske ser man sin chans att dessutom finslipa och överdriva det man egentligen är.

jag undrar om det inte är hela den här bloggvärldens mörka baksida. nu tänker jag inte på tjejerna, utan snarare på många andra vilsna själar ute i cyberspace. människors förhoppning att bli någonting när de sitter där bakom skärmen. se andra lyckas som gör precis samma sak. tyvärr har det ju uppmärksammats att en del hanterar det bra, andra blir jämnade med marken när det stigit dom över huvudet. jag älskar petra tungården och michaela forni, verkligen ! det är tappert att våga vara så offentlig och ändå ärlig. eller vad vet jag ?! det är kanske just det som är tjusningen ? man vet inte om det verkligen är ärligt, fastän det verkar så från hjärtat.

jag låter mig inspireras av personer som petra och michaela, men jag försöker inte apa och göra som dom. bakom den perfekta fasaden med utseende och karriär gömmer sig allt det där sårbara som bara går att läsa mellan raderna. då förstår man att de är människor de också- inte karriärlystna unga vuxna som fått allting serverat. jag älskar hur de kan få det att låta som de badar i lyx och sen samtidigt tampas de med vardagsbekymmer och logistikproblem som vem som. det räcker och blir över, och jag får aldrig nog. jag blir liksom själv medveten om att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar. det är verkligen bara fantasin som sätter gränser.

folk skulle antagligen spotta på mig nu, men en livscoach behöver inte vara en furste likt dalai lama. det behöver inte vara en karaktär som bara bearbetar lugnet före stormen. det hjälper kanske inte alltid med att hitta sig själv. finna ro i själen. jag behöver lägga ribban högt för att få eld i baken. då behöver man kanske låta sig inspireras av en elit som man kanske inte kan mäta sig med. man behöver kanske påminnas om att inte glömma bort att leva mitt i jakten på att bygga ett liv. jag behöver inte ha det så extremt runt om kring mig. det behöver inte vara fart och flärd nästan jämt, men jag behöver påminnas om att inte glömma bort mig själv. åh, vad jag önska att jag bara fick en minut med dom två. berätta hur mycket de ger av sig själva som faktiskt får betydelse i andras vardag. ja, jag sa ju det. starstruck- sådant är det ! keep up the good work ladies- and so will i !

m.


Kommentarer
Postat av: Michaela

Åh så fint skrivet, jag blir helt rörd! Hör av dig om du kommer till Sthlm någon gång så tar vi en kaffe. Puss!

2011-08-25 @ 16:35:26
URL: http://www.devote.se/forni

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0