2009-07-30

vad tycker vi egentligen om bakfylle- käk ? är inte det typ det bästa som finns ? kroppen sucktar efter fett & man vräker i sig utan hämningar.

den något sena lunchen idag bestod av kallrökt- lax & hovmästarsås på toast. jag gillar verkligen friheten att gå runt i mataffären och välja precis just det som faller en i smaken - och det får ju gärna vara lite lyxigt.

m.

2009-07-30

en jinx - på fat, två isbitar & lime !

m.

2009-07-29

antingen så är de desperata efter folk på jobben jag sökte, eller så gjorde jag faktiskt intryck. igår ringde den första och erbjöd mig en tjänst & idag ringde en annan. men som läget är nu tänker jag inte slita för slavlön så jag tackade nej.

jag inbillar mig att man inte behöver vara särskilt kompetent för en telefonförsäljar- tjänst, om det ens är värt att kalla det tjänst, eller yrke. men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det måste man verkligen vara. att försöka övertala en kund till att köpa en produkt är döfött. det enda som gäller är att försöka vinna kundens förtroende. för att kunna göra det krävs det en hel del vinnarskalle, engagemang och vilja. tydligen så visade jag på båda intervjuerna att jag faktiskt besitter dessa egenskaper.

om jag känner mig själv rätt så är jag en individ som vill se resultat, och gärna snabbt. jag vill inte behöva sitta och vänta på satt saker ska löna sig. jag är noggrann och viljestark - men jag är inte den som trugar folk. min svaghet som telefonförsäljare - vet jag, hade varit att jag själv avskyr telefonförsäljare. det är svårt att vara något som man inte själv tror på. att rata två jobb för att jag i sanningens namn är aningen bekväm känns lite sisådär, särskilt när jag behöver ett jobb. men en sak har jag lärt mig: man måste trivas på sin arbetsplats !

m.

2009-07-28

i videobutiken var jag och rasmus på jakt efter något roligt. vi stod och höll i en riktigt B:ig film med brad pitt, när vi plötsligt ändrade oss. istället plockades twilight- filmen ner från hyllan. jag vet att jag har sagt att jag ska läsa böckerna först, men det vet varenda kotte - it's not gonna happend. fast nu så här efter vi sett filmen, är jag verkligen jättesugen på att läs dom.

jag har ingenting att jämföra filmen med. men jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. avslutningen bäddade verkligen för nästa film & jag vill bara se den. jag minns inte riktigt när jag kände så här senast. att jag bara måste få veta resten. när twilight- hysterin var som värst då tog jag avstånd, och jag gillar verkligen att ta saker i min egen takt för då uppskattar jag dom som bäst. slutsats: hade jag sett filmen när alla andra såg den, då hade jag tyckt den var bra bara för att alla andra tycker det. nu fick jag utrymma till att faktiskt känna efter, och jag gillade den - mer än jag hade kunnat ana.

rasmus är i trelleborg och besiktigar en caddy. tänker fördriva tiden med att se filmen en gång till. jag är verkligen såld. story'n, åå jag älskar den !

m. 

2009-07-27

jag och rasmus uppför oss nästan som pensionärer, då vi liksom isolerar oss från vår omgivning med diverse tidsfördriv. under en längre tid har hyrfilm varit det som roat oss bäst - men inte längre är detta något som mättar våra fantasilösa vardagar.

men så en dag under pågående jakt efter en dvd' filmer, på hyllan under tv'n, fick vi syn på något som vi faktiskt inte förut sett. det visade sig vara en helt ny upplevelse. krim- serien mord i sinnet har under helgen varit vårt största göromål. säsong 1 är avklarad och under gårdagen beställdes även säsong 2,3 & 5. nummer fyra är förtillfället slut, men kommer givetvis att införskaffas snarast.

likt alla andra krim- serier som det just nu går att välja och vraka ibland, så innehåller även denna en sliten kriminalkommisarie, en kriminalassistent som ständigt tappar humöret samt en kriminalassistent som ofta råkar illa ut på grund av frestelse, men trots det är en djup begåvning. vad som dock skiljer denna serie från många andra är den fascinerade psykologen tony hill som gör brottsbekämpar- teamet till något alldeles extra. tillsammans gräver de i de mest formidabla mord- och brottsgåtorna man kan tänka sig. men inte att förglömma, så även här, slår det gnister om två kolleger och man sitter bara och väntar på när dessa ska förstå att de är som gjorda för varann. kolla in serien, den är sååå sevärd !

m.

2009-07-27

det senaste tillskottet bland beroendevaror, som jag bara måste ha, och helst hela tiden är: bob mixx, jordgubb, smultron, kiwi. världens godaste saft, jag lovar !

m.

2009-07-27

5 poäng - uppträder ofta i grupp på offentliga platser, exempelvis på torg, utanför närbutiker eller bensinmackar
4 poäng - röstläget påminner om galande ungtuppar
3 poäng - kroppsbyggnaden är ofta nätt - men stora öron, finnar och stora fötter kan vara utmärkande
2 poäng - umgås ofta & gärna med ljust blonda flickor, med mycket smink, som tjuvröker och dricker 2,25 cider
1 poäng - tar sig lättast fram på tjutande, pipiga, dånande fordon med två hjul

rätt svar är:
moppepojkar

m.
 

2009-07-27

ibland hatar jag mig själv. särskilt när det gäller det där med tid. dagens jobbintervju blev igår två. inga flashiga jobb alls, bara såna dära förbannade telefonförsäljar- jobb. men det är fast lön på båda, så tänkte kolla liksom - överväga, kanske kan jag stå ut 3 månader.

innan läggdags igår diskuterade jag & rasmus tiden för uppstigning. jag sa halv 10, men känner oss och satte klockan på 9. vid frukosten slängde jag i mig två mackor och rasmus tittade storögt på mig och undrade om jag var stressad. lite svarade jag, samtidigt som jag tittade på klockan - bara 1,5 timme kvar tills bussen går & här sitter jag i pyjamas.

men trots att jag är, som ni så ofta annars får höra, en mycket oorganiserad människa - så har jag mina stunder när jag faktiskt planerar. jag hade lyckats med att planeringduscha - det vill säga duscha innan frukost, samt med hjälp av eniro.se - orientera mig, över vart jag ska idag. men trots att jag, för att vara jag, hade rätt okej koll på läget så var jag ändå stressad. nu när det är mer än 40 minuter kvar till bussen går, ångrar jag mitt maniska beteende; här sitter jag helt ensam och skriver, när jag kunde haft en lugn frukost men min pojkvän.

jag som så många gånger förr levt efter begreppet: bättre sent än aldrig - tycks ha tappat greppet helt. visst kan det vara skönt att ha kontroll & vara ute i god tid. men jag förstår inte riktigt grejen men att stressa och att sen behöva vänta...

ska ganska snart plugga in lurarna till ipoden som rasmus återupplivade igår. för att sen bege mig iväg på en lugn promenad till bussen - jag kan behöva varva ner...

önska mig lycka till !

m.

2009-07-26

från och med imorgon har victor 11 månaders tjänstgöring i armén framför sig. han har längtat, det såg man i ögonen på honom när vi lämnade honom vid tåget. samtidigt som han såg lika tuff ut som vanligt, så var han nog också aningen orolig och nervös - med all rätt. förhoppningsvis får vi träffa honom igen om 2-3 veckor när han har sin första permiss.

tror aldrig att man kan vänja sig vid avsked, men det kändes att man hade gjort det förr. han ska i och för sig bara, med betoning på bara, till enköping. inte ens en promenadsträcka jämfört med santa barbara, ca - USA. kommer i alla fall sakna honom !

m.

2009-07-24

2009-07-24

älskling åkte tidigt imorse med lillebror victor till kristianstad för att fixa en drivaxel till racer- saaben. det innebär att jag har haft sängen helt för mig själv. morgonen har bestått av endast mys. när killarna stack satte jag igång the bucketlist - men somnade någon gång i mitten. minns i alla fall bara början & slutet, så har jag inte fått en hjärnblödning och glömt lite så var det nog då jag sov.

morgonens musikupplevelse har varit mysiga norah jones. killarna är nog på gång hem snart. då blir det frukost & sen ska jag och rasmus på hemligt uppdrag in till stan. ska bara vila ögonen...zzzzZz

m.

2009-07-23

marc jacobs är sen långt tillbaka en favorit bland världens designers. inte fullt så extrem, men mångt om mycket vågad. jag skulle inte klassa mig själv som modekunnig. det jag lärt mig har jag läst i någon tidning och det händer inte särskilt ofta att jag köper en cosmo, eller elle. men det händer att jag klickar in på trendsättarnas websites för att frossa i lxyxiga outfits för att kanske lära mig om höstens, eller vårens måsten.

för att sammanfatta marc jacobs höst/ vinter kollektion så är den som så ofta elegant men vågad. starka färger varvas med starka mönster. som jag förstår består höstens plagg av mycket tyg, i exklusiva material. fortfarande är det breda axlar och höga midjor som gäller. höstens ytterplagg får gärna påminna om ponchos, annars är det raka och stilrena linjer som gäller. kjolar inte längre än till knäna verkar också höra hösten till & till det verkar knähöga boots vara det som ska hålla våra fötter torra i höstrusket.



m.

2009-07-23

haha, hittade detta talmanus som mer liknar en krönika om nyhetsflöde. skriven någon gång i höstas. ibland låter jag bara så himla klok, eller ?

Jag har kommit på mig själv flera gånger med att på bussen sitta djupt försjunken i tankar. Tankar som bara tar fart och oregelbundet spelar upp små scener i mitt huvud. Stunderna i det dova sorlet av människor i samtal, med prasslande tidningar, ringande mobiler och en mp3-spelar på högsta volym har blivit min fristad.

Det väldigt sällan som jag kommer ihåg vad jag funderat över, så här i efterhand. Men när jag nu sitter och tänker tillbaka på min senaste bussresa är bilden över mitt grubblande helt plötsligt så tydlig. Den där eftermiddagen på bussen slog det mig: Vilket fantastiskt samhälle vi lever i!

Bara någon sekund innan hade jag hört en ambulans i fjärran, och som inom loppet av ett par sekunder både hade hunnit svischa förbi, och försvinna iväg så att ljudet av sirenerna sakta med säkert börjat tona ut. Bilarna bildade snabbt och enkelt rader, gjorde luckor för varandra och trots den tunga trafiken gick allt mycket smidigt till och den stressade ambulansföraren kunde utan problem ta sig förbi. När jag såg detta tappade jag liksom hakan. Det är verkligen inte första gången som jag ser en ambulansutryckning, men att alla så självklart visade sådan hänsyn och respekt mot det betydelsefulla fordonet vara bara så fascinerande att se.

Jag började sortera saker i mitt huvud, som jag utan att blinka bara tar förgivet. Då insåg jag plötsligt hur media väljer att framställa världen. Dagligen kan vi läsa om krig, naturkatastrofer och det rapporteras om ekonomiska kriser. Men sällan kan vi läsa, eller se på nyheterna om bra saker som hänt. Det är som att vi ständigt pumpas fulla med rapporter om misär och missöden. Vart vi än vänder oss påminns vi om brott och våld.

Det är viktigt att vi blir upplysta om dagens problem, och att vi får en inblick i att det händer saker i vår värld. Men risken när vi varje morgon öppnar tidningen och kan läsa om nya krig, eller nya våldsbrott är att vi blir så mätta att vi istället väljer att ta avstånd, och istället blir passiva åhörare som inget gör.

I en artikel för Göteborgsposten skriver journalisten Fredrik Ternfält; ”För tillfället har dock både fågelinfluensan och kärnkraft bleknat bort. Nu är det klimathotet som gäller.” Vad Fredrik i den här artikeln beskriver är att media blåser upp enorma reportage, om saker som efter ett tag tycks glömmas bort när allmänheten inte längre känner sig hotade. Vi skräms av det media sätter på första sidan. Genom att vinkla, förstora och fördela informationen kan media få oss att bli oroliga. Nyheterna som skapar hysteri är i själva verket inte alls vad de visat sig vara, och all den tumultartade panik som brutit ut har varit helt i onödan.

Media är en förutsättning för att vår del av världen ska fungera. Vi är beroende av det som rapporteras, och jag tror att det skulle vara en stor förlust om det inte längre skulle gå att slå upp en dagsfärsk tidning vid frukosten på morgonen. Men varför fortsätter vi att tillåta detta informationsflöde som ändå bara tycks förvirra oss? Jag vet inte om vi någonsin kommer att få ett svar på den frågan. Bekvämligheten med att bara behöva gå ut till postlådan för att sen bli uppdaterad är ganska svår att byta bort tror jag.

Vad vi dock inte får glömma bort är att granska sen information vi tar del av med varsamma ögon. Konsten att förmedla har otydliga regler, regler som våra reportrar har lärt sig. De vet hur de ska hålla sig på rätt sida om sanningen, men ändå göra oss så nyfikna som möjligt.

Men vi läsare, tv-tittare och radiolyssnare vi står inte helt utan makt. Vi kan i allra högsta grad påverka det som skrivs och berättas. Det gäller bara för oss att besluta vad vi är ute efter. Genom att vara kritiska och genom att ställa krav på dem som informerar oss kan vi faktiskt göra en skillnad. Händelser i världen blir svårare att påverka, men vi kan välja om vi vill ta del av dem, och på vilket sätt – den rätten kan ingen ta ifrån oss!

2009-07-23

om drygt två timmar vet jag om jag löper risk för blodpropp. ett besök hos tant doktorn och några ml tömning av blod. i better not svimma this time. jag hatar nålar & blod, så detta lär inte bli någon nöjes- grej. men jag antar att det är värt att genomlida lite obehag för en sån sak... tur att mammsen är med i alla fall. hoppas jag får ett bokmärke !

m.

2009-07-23

ibland när jag ser på film känner jag mig så naken. inte bokstavligt talat naken, utan blottad &  utnyttjad. efter gårdagens filmupplevelse; marley & me, slog det mig hur stor kontroll filmskaparna faktiskt har på oss.

kanske är det bara jag som tänker på det, men faktum är att det ligger så fruktansvärt mycket kontroll och psykologi bakom en film. som jag ser det är en film uppbyggd på människors generella reaktioner. visst fungerar vi inte på samma sätt, och inte alltid är våra reaktioner jämförbara, men generellt är vi ganska lika varann när det gäller att uttrycka känslor.

ständigt manipuleras vi. filmskaparna har sen filmens första minut övertaget och utifrån specifika scenarion kotrolleras vi - hur vi ska känna i filmens slutscen är beroende av vilken känsla som byggts upp genom filmens handling.

genom filmen bygger vi upp ett förtroende eller så tar vi avstånd. när filmen är slut känner vi antingen lättnad, sorg eller så är vi rent av pist off. det är faktiskt ganska intressant hur en film faktiskt kan få oss att bli alldeles sentimentala eller också få oss att känna något så dramatiskt som hat.

marley & me, filmen som jag berättade om igår är ett praktexemplar på en film som verkligen kan manipulera en. redan från början bygger man upp en relation till filmens karaktärer. som djurvän/ husdjursägare känner man igen sig extra. genom filmen får man följa en individ redan från början, det vill säga när individen (i detta fall en hundvalp) är liten. därefter passerar dagar & år, och man lär känna individen på djupet.

jag vill ju egentligen inte avslöja slutet på filmen, men jag tror att ni är ganska medvetna om vart detta kommer leda. när man får följa karaktären genom livet och det plötsligt händer något oanat då är den normala reaktionen att man känner med individen ifråga. är det ett lyckligt slut känner man antagligen välbehag och är glad för dennes skull. skulle senariot utspela sig på motsatt vis då är det sorg och förtvivlan man känner.

kanske är det inte någon big deal. jag antar att det är tjusningen med att se på film att man liksom sveps med. men jag tycker fortfarande att det är en hel vetenskap det här att en människa någonstans sitter med en story, som jag sedan, hemma i min tv- soffa, köper rätt upp och ner, och där skaparen i varje moment i princip vet hur jag ska reagera.

att påverkas & manipuleras har ju egentligen inte bara med film att göra. vi utsätts ständigt för situationer där vi inte alltid har kontrollen. för mig är detta en skräck. som nyvuxen är det en oro att inte riktigt kunna ha kontrollen - men jag antar att man lär sig med tiden. jag som nästan jämt & ständigt måste ha kontroll vet inte riktigt hur jag ska hantera saker & ting när jag vet att det runt varje knut lurar någon som kan få mig dit den vill. om man som jag tycker att alla tv- shop's produkter är fantastiska och att alla erbjudande i alla reklamblad låter lysande då bör man nog vara på sin vakt. annars kommer jag sitta där med 25 st träningsmaskiner eller en årsförbrukning av schampoo mot tunnt hår fastän jag har en kalluffs som en pälsmössa...

m.

2009-07-21

jag får alltid en konstig obehagskänsla när det ringer ett okänt nummer på mobilen. jag tvekar alltid på om jag ska svara eller ej. idag gjorde jag det rätta i att kolla upp numret på eniro för att sen ringa upp. på måndag väntar jobbintervju och jag är supertaggad - yeey !

m.

2009-07-21

2009-07-21

hemma hos rasmus kan man frossa i tv- kanaler. här finns allt. till frukost myste vi framför viasat history. det visade ett reportage om månlandningen från 1969, och vi satt klistrade framför dumburken.

det är inte så längesen som det dök upp ny fakta från NASA som bevisar att månlandningen faktiskt ägde rum. det är ju inte helt okänt att det finns människor runt om i världen som blint tror att det hela är fejkat - bara för att den amerikanska flaggan svajar i vinden, som inte existerar i rymden.

jag insåg hur lite jag faktiskt vet om detta fantastiska ögonblick som varade under 8 dagar. jag visste att neil armstrong var först ut, men vilka de andra två i besättningen var hade jag ingen aning om. buzz aldrin & mike collins. dokumentären gjorde en djupdykning i all den fakta som under många år inte varit offentlig. för mig spelade det ingen roll, allt var intressant eftersom att jag inte varit särskilt insatt i något som haft med månlandningen att göra. nu vet jag desto mer.

visste ni tillexempel att neil armstrong och buzz var 15 sekunder ifrån att inte landa på månen, och att en kulspetspenna räddade dem från att dö på månen.

en kväll nu när stockhomarna, och hanna var här satt vi tjejer ute på terrassen och pratade efter en lång utekväll. vi kom så småningom in på allt det där extensiella; vem är vi & vad gör vi här ? vi diskuterade allt det abstrakta och mäktiga som inte bara går att greppa om. vårt samtal gick bara mer & mer på djupet och vi snurrade in oss i sådant som jag personligen tror är för stort för människan att förstå, det vill säga meningen med livet & om det finns fler som vi.

jag får ofta höra att jag tänker för mycket. men jag tycker det är viktigt att vi rör oss utanför våra ramar och faktiskt stannar upp en stund för att tänka på allt det fantastiska som omger oss. jag får nästan alltid en obehagskänsla, som om jag var ute på djupt vatten, när jag tänker på min roll på planeten jorden och hur jag med ögon, öron och förmågan att uttrycka mig kan befinna mig här.

att människan, trots att vi är så små, kunnat utforska en del av det oändliga är för mig något helt otroligt. människan är modig, kanske ibland för modig för sitt eget bästa. människan är naiv och mycket ofta förfärligt egoistisk. jag äcklas över hur somliga människor beter sig - men samtidigt förundras jag över den enorma nyfikenhet som många människor besitter. 1969 satte den första människan sin fot på månen, idag 40 år senare bor rymdforskare på stationer runt om i det yttre. vad kommer härnest ? jag skulle inte bli förvånad om det inom det närmsta damp ner en farkost lik någon av våra egna, men från en annan värld. jag skulle inte bli förvånad om jag en vacker dag vaknade till världsnyheten att en varelse kommit ur en farkost för att "vara hälsad" och "komma i fred".

jag är övertygad om att vi inte är ensamma, och faktum är att det är bara vi själva som begränsar oss från att upptäcka detta. punkt.

m.

2009-07-20

2009-07-20

jag kan ingenting om TV- spel och nog är det ganska trist att bara titta på. jag hade dock aldrig kunnat tro att titta på när rasmus spelar NHL 09 skulle bli en sådan musikupplevelse. samtliga sountrack finns nu under i en spellista i spotify.

m.

2009-07-20

varje gång reklamen för EA- sports (TV- spel) dyker upp undrar jag vad som sägs. allt man hör är en kraftig mansröst som vräker ut en slogan, som hur ofta man än hör den inte riktigt går att uppfatta. jag har vid upprepade tillfällen kommit på mig själv med att försöka montera ihop en egen variant för att eventuellt nå den rätta - men hur många gånger jag än försökt är det alltid ett ord för mycket alternativt något som saknas.

ämnet kom återigen upp när rasmus precis satte igång NHL 09. jag delade med mig av mina speckulationer och han höll med. det går verkligen inte att tyda den där förbannade sloga'n fullt ut.

som med mycket annat här i världen finns svaren på Internet. jag googlade EA- sports men utan resultat. jag orkade inte riktigt genomsöka deras hemsida efter svaret, utan kom istället på att svaret nog kunde finnas på youtube. precis som jag hade anat kunde jag hitta ett helt bibliotek av EA- sports -klipp. vad jag fascinerades mest över är att det någon annanstans i världen måste funnits en människa med precis samma frågeställning som jag.

jag hittade en slowmo- version på EA' s reklam och där går det faktsiskt att tyda mansrösten. svaret på min fråga: "vad sjutton säger han ?" är alltså: "EA sports its in the game"

thank god för youtube, eller vad säger ni ?

m.

2009-07-18

2009-07-18

den är tjejen har så jävla rätt - och jag har dreglat lääänge nu !

m.

2009-07-17

hur ska man veta vad som är rätt ? hur ska man veta vilket beslut som i framtiden kommer gynna en bäst ? jag tampas just nu med dessa frågeställningar &hur jag än vrider och vänder på mina möjligheter spelar hjärnan mig små spratt hela tiden.

antagningsbeskeden anlände förra veckan & medförde ett virr varr av känslor som bara skölde över mig. jag har inte riktigt sen dess kunnat vara mig själv. jag har vägt för- och nackdelar fram &tillbaka men trots det hittar jag ingen rätsida på saker &ting.

igår hittade jag ett mail i inkorgen där jag via bostadsförmedlingen huge.se fått en studentlägenhet i stockholm. plötsligt dök den där känslan upp igen: tänk om man skulle bege sig iväg till stockholm ändå. men eftersom att jag fortfarande står som reserv på min utbildning känns det inte så angeläget att tacka ja till erbjudandet.

längtan efter att få komma bort är just nu högst påtaglig. jag vill inget annat än att skaffa mig mitt egna lilla krypin och möta livets alla äventyr. men den iver jag känner skulle kosta mig så mycket - min älskade pojkvän. jag skulle kunna lämna livet här, för det finns en sannolikhet att jag blir antagen i stockholm till hösten, men skulle det vara värt det ?

jag sa redan från början att jag inte skulle åka utan rasmus. att istlälet skulle ta en termin i malmö och känna mig för. men lika mycket som den där äventyrliga sidan drar i mig vill jag bara följa mitt hjärta och stanna hos rasmus.

jag har alltid fått höra att man inte ska göra saker och ting för någon annan. att man ska gå sin egen väg & fatta sina egna beslut. men hur lätt är det liksom ?

att chansa och utan säkerhetsnät, kasta sig ut i något främmande hade egentligen varit den perfekta beskrivningen av mig. jag gillar att spela säkert, men oftast följer jag mina impulser och fattar beslut som ibland för mig mot toppen eller också mot botten.

idag, här & nu - efter en diskussion med rasmus imorse som innehöll en hel del tårar tänker jag gå emot vad som egentligen är jag. jag tänker fega, följa mitt hjärta & hålla fast vid den människa i hela världen som får mig att må som bäst.

att drömmen om stockholm får vänta en termin är delvis en besvikelse - men att bo ensam i en storstad utan människan jag älskar mest är inget alternativ. den sista tiden här jag lärt mig så mycket om mig själv. jag har bland annat lärt mig att skynda långsamt i längden kommer att vara till min fördel. jag behöver inte vara en ivrig slagskämpe för att lyckas, jag kan vara tuff & hålla huvudet kallt och ändå nå precis samma framgång som jag söker.

i mitt huvud är jag fortfarande velig - men i mitt hjärta känner jag det rätta. i mitt huvud vill jag vara äventyrlig och chansa - men i mitt hjärta vill jag aldrig vara ifrån honom som gör morgondagen värd att upplevas. men när kärleken är rätt, då väntar man !

m.

2009-07-12

vi är med sthlm'are & hanna från landskrona, därför kommer bloggen få lida i en veckas tid. sorry.

m.

2009-07-11

passade på att knycka rasmus kamera nu när jag ändå är här. måste visa mitt superfina thomas sabo halsband; stenbocken, R'et och martini- glaset. jag är så glad för det - tack mamma& pappa och kim& kaj !

m.

2009-07-11

vädret är sådär och  vad passar då bättre än att fördriva tiden på något shoppingcenter ? efter fika hos mamma lundborg & kaj, åkte jag och rasmus en vända till mobilia för att prova skor. jag gick igenom samtliga skoaffärers sortiment efter ett par svarta pumps. lönen finns på kontot och då slutar det bara på ett sett. jag festade på två par skor - men billiga sådana så jag kan med all rätt känna mig nöjd & belåten.

rasmus frossade i xbox- spel och köpte ett NHL 09, och sitter just nu klistrad framför dumburken. snart kommer sthlm'arna och landskorna hanna - exciting. ska bli kul att ses ! jag ska inte säga förmycket, men jag tror att det blir en ganska så lugn kväll - vi ska visserligen dricka piggelin- drinkar (vodka + sprite + piggelinglass - mycket festligt & farligt goda) - så det kan ju sluta illa.

m.

dagens inköp:

2009-07-10

antagningsbeskeden är här nu & känslorna är blandade. jag är verkligen jättekluven. som det ser ut nu är jag antagen i malmö på media- kommunikationsvetenskap 30p. blev reserv på båda utbildningarna i stockholm. media- kommunkationsvetenskap 1, 98 reverv och på journalistikvetenskap 1, 149 reserv. jag vet ju inte alls hur det blir efter det andra urvalet. vad som spelar störst roll är hur det går för rasmus, för jag tänker inte åka till sthlm själv.

m.

2009-07-10

jag har under en längre tid längtat efter något thomas sabo smycke. i studentpresent från rasmus fick jag en jättefin ring med gravering; if you really want it you can get it. jag älskar den, och har den alltid. men så i en annan ask, också från thomas sabo, låg en berlock föreställande ett martiniglas.

victor, jag och ted hade pratat om att tillverka "kompis- halsband" av thomas sabo berlocker och ge till varandra och därför kom den där lilla berlocken väl till pass. men som med en hel del annat i vårt lilla gäng är det mycket snack och lite verkstad. så igår tog jag saken i egna händer och åkte med rasmus till butiken i stan och fortsätte att bygga mitt eget.

jag har nu en lång syntetrem med ett martiniglas, ett "R" och en helt fantastisk stenbock. rasmus köpte ett "M" - så nu kan hela världen se att vi är varandras. i min ägo finns ingen fungerade kamera därför kan jag inte visa bild på mitt tjusiga halsband. men det är verkligen jättesött !

berlockerna kommer från thomas sabo's charm club serie

m.

2009-07-10

nu bor rasmus & jag själva i huset i höllviken då victor åkt med några polare till göteborg. det är faktiskt jättemysigt att bo såhär, bara vi två.

gårdagen blev ganska kaotisk då min lilla kisse-katt fick åka en vända till djursjukhuset. hon har fått urinsten, och tydligen beror det på fodret hon äter. så till alla djurägare där ute, kosta på era husdjur riktigt foder. det vill säga djurfoder som finns att köpa antingen hos vetrinären eller hos någon annan bra återförsäljare typ hill's. allt billighetsskit á friskis, whiskas och så vidare är tydligen riktigt ohälsosamt för våra husdjur. men det skulle jag kunna lista ut med lilltån, nermalna restprodukter i gelé, det skulle jag inte ens ge min värsta fiende att äta.

förövrigt var sköterskan på djursjukhuset i malmö en riktig hönshjärna. när hon skulle spruta smärtstillande i katten - genom att trycka en gigantisk nål i nackskinnet på henne, gick nålen rakt igenom så katten fick inget smärtstillande i sig. detta ledde  i sin tur till att sköterskan fick gå och hämta en ny spruta och plåga katten ytterligare en gång.

jag hoppas för allt i världen att min kissemiss blir kry igen. det skulle bli så tomt utan hennes gälla jamande och klumpiga rörelser där hemma. hela kvällen låg hon i trädgården och var ganska stillsam och passiv. jag hoppas verkligen att det är medicinerna som fått vår annars hysteriska katt att bete sig precis tvärtom.

jag skrev igår att husdjur är underskattade, och efter gårdagens utflykt till malmö djursjukhus slår jag fast vid den slutsatsen ytterliggare. kattis finns där hela tiden. jag tänker aldrig att hon inte finns där, för hennes tassande hörs hela tiden. man påminns varje dag om att hon existerar då hon ska släppas in eller ut, och då hon ska ha mat eller dricka från kranen. men däremellen är hon liksom bara förgiven. jag älskar att klia min lilla huskatt på magen och burra näsan i hennes mjuka randiga päls så att det kittlar och jag tvingas nysa, men all den tid då hon ligger på en stol och sover är hon bara förgiven.

kattis tar inte, hon ger. hon finns där, tröstar och vill alltid gosa. jag är aldrig riktigt ensam - för när jag är ledsen då puttar hon upp dörren till mitt rum med nosen, tar ett skutt upp i min säng, och jamar något lugnande och sen sover vi en stund - nos intill nos, båda med huvudet på kudden. givtevis får jag inte glömma bort kattis mamma; fnattis som är kastanjegatans drottning. en aningen reserverad kattdam, men också så full av liv.

nu när jag är betydligt äldre, klar med skolan och väntar mitt antagningsbesked om studier på annan ort då förstår jag värdet i allt det fina jag har. det känns som att detta är en återkommande aspekt i mina blogg- inlägg just nu. men jag kommer sakna tryggheten i att vara ett barn. jag kommer sakna mamma & pappa, jag kommer sakna min bror och jag kommer sakna mina husdjur !

m.

2009-07-09

husdjur är underskattade. och det inser man inte förrän det kan vara försent. lill- kisse ska till vetrinären idag efter att ha varit dålig hela natten. nusse- tuss, bli bra !

m.

2009-07-08

2009-07-08

hela förmiddagen fördjupade jag mig i bostadsannonser på blocket,  därefter genomsökte jag telefonboken efter alla möjliga sthlm's kontakter och skickade ut aningen desperata sms om tips på bostad.

jag försöker hålla koll på min ansökan på studera. nu, men nu verkar det bannemej som den har åkt iväg för att granskas. detta måste ju betyda att jag, inom det närmsta, måste få reda på om jag kommit in eller ej.

av 40 intresseanmälningar har en svarat angående lägenhet , men jag ger inte upp. vi har ju precis börjat leta. men till dig där ute som sitter på en 1, eller 2 och funderar på att hyra ut - jag och min prins (mycket skötsamma) söker just dig !


    killarna jagar highscoret på nya GH och jag kuckelimuckar över att det är varmt och klistrigt. skulle dessutom behöva åka hem och tvätta lite. jag känner mig som om jag flyttat hemifrån, faktiskt. saknar mamma & pappa lite. men när jag är hemma får jag panikångest och känner mig inlåst. har jag vuxit ur föräldrahemmet på riktigt ?

nu ska jag bläddra igenom kalendern och boka in lite fikor med kända & okända. förresten så hörde av mig till katinka idag som fortsätter att vara sådär omogen och tramsig (bara på gott, inget ont - me love you long time) och jag avundas henne.

alles gut, tror jag. jag fick nog ur mig det senaste. inget djupt, men så är det. lite yta måste ni kunna stå ut med också.

m.

2009-07-08

huset i höllviken står utan uppsikt från vuxna och jag har i princip flyttat in på heltid. jag gillar att ha det så här. ensam med victor & rasmus. då kan jag få rå om dom som jag vill. kanske laga middag, eller städa lite. jag kan inte se mig själv i rollen som någon heltids- förorts- housewife. det skulle gå emot allt det jag står för, men då & då gillar jag faktiskt att vara den som torkar svetten från pannan medan dammsugaren går på helvarv.

jag är stundtals en mycket oansvarig och slarvig människa. men när det väl gäller då kan jag putsa och plocka i flera timmar. ska det lagas mat, ska den se både bra ut och givetvis smaka utsökt. bara det bästa är good enough.

igår fick jag tillbaka den där känslan av att vara på egen hand, att vara den med stort ansvar. det är inte bara för att jag passar annas tomater nu medan de är iväg utan jag blir så otroligt upplyft och tillfredsställd när det är jag som får vara boss. jag ska verkligen inte ta åt mig all ära - för rasmus är en dream coming true. han är den där perfekta mannen som plockar undan sina egna prylar och inte gnäller om han måste hjälpa till ytterligare. men när jag mer eller mindre förbjuder folk från att lägga sig i, då jag kan härja fritt - då njuter jag som mest.

igår hade vi en sån där perfekt get together- afton; jag, rasmus, victor och ted. kvällen var fylld av alkohol, ölspel, sällskapsspel, charader, samt många och goda skratt till lång in på natten. jag älskar känslan när man märker att det saknas hjärnceller efter en hel kväll av drickande. givetvis är detta ingen uppmuntran till att ni nu ska supa skallarna av er så ni blir hjärndöda. jag menar bara att stämningen är så otroligt lättsam när orden inte riktigt kommer ut, och de mest simpla svaren tycks vara en av de mest besvärliga ekvationerna i världen.

ted är och förblir gängets egna lilla retard. det visade han en gång för alla igår när han trots rekvisita inte bara kunde få fram ordet "pilbåge". han förstod inte heller vad vi menade när vi sa; ted, det är tvärtom - efter att han spottat ur sig; det är en såndär, bågpil.

slutligen har jag bara en sak att tillkännage och det är att jag och rasmus äger på TP, den svåra versionen dessutom. HA, klå den ni !

m.

2009-07-07

är jag den enda i världen som aldrig aldrig provat att spela guitar hero ?

m.

2009-07-07

nu ska jag och grabbarna dricka cosmopolitan. jag tror att jag misslyckades med första omgången. efter två sippar är jag helt varm & pirrig. jag tror att jag kommer somna gott inatt. cosmopolitan är förövrigt en tidlös drink & jag kommer sippa på den med välbehag hela sommaren. här följer receptet...

2 cl vodka
1 cl cointreau
3 cl tranbärsjuice
lime

m.

2009-07-07

jag insåg idag hur mycket man vill nu när det är sommar, men hur knappa finanserna är - och hur viktigt det dessutom är att hålla i det lilla som finns om det nu bli studier till hösten.

dagen har bestått i delvis fönstershoppande och en superduper- lång fika med rasmus, och fröken lundborg. förhoppningsvis väntar studier till hösten för alla tre. fanny och linus är dessutom på jakt efter bostad, tillsammans. jag är så glad för deras skull ! eventuellt kommer de att flytta in i en fantastisk tvåa nära värnhemstorget och jag är så himla avundsjuk.

min framtid är så förbaskat ovis. jag vill bara ha det där förbannade antagningsbeskedet så att man kan börja planera framtiden. jag befinner mig förtillfället i ett stadie där jag inte kan göra någonting alls. allt är så brutalt segt och osäkert. men om någon vecka vet jag förmodligen & då får vi se hur det blir. kanske är jag student i stockholm, eller en arbetslös rackare fast i skåneland.

rasmus säger att jag är knäpp. men jag fantiserar om inredning, bil och porslin. jag har ett mål, och det är att bli snuskigt rik. det är en lögn att pengar inte gör en lycklig. jag tror inte att pengar löser problem, och jag tror definitivt inte att en olycklig människa blir lyckligare av en massa prylar. men om man redan är lycklig - då skadar det inte att smycka sitt liv med schyssta saker. jag ska därför fortsätta drömma om allt det där fantastiska.

jag kommer aldrig tillåta mig själv att förvandlas till någon dryg översittar- snobb, det är inte meningen. jag vill bara lyckas. jag ska kämpa för att lyckas. faktum är att jag skrämmer mig själv en aning. det här har aldrig varit jag innan. jag har aldrig sett framgång & pengar som livets prioriteringar. jag antar att jag har blivit aningen bekväm. jag har fördjupat mig i någon överklassmentalitet, som stuntals jag mig mörkrädd. jag har aldrig varit välbergad och aldrig har jag brytt mig om sådant förut. men ju mer jag tänker på det så kan jag verkligen tänka mig ett liv fyllt av bekvämligheter. dessutom, vad kan kännas mer tillfredsställande än: "det här har jag verkligen kämpat för" & "detta är mitt livsverk, mitt eget svett&blod" ?

jag har en vision, och den innehåller ett framgångsrikt yrke inom antingen reklam eller journalistik. eventuellt vill jag ha mitt eget företag och jag vill synas. efter år av slit ska jag slå mig till ro. jag ska jobba med välgörenhet och jag ska viga min själ åt att bekämma korruptionen i bangladesh. jag ska hjälpa människor. jag vill kombinera mitt liv där jag stundtals lever mitt i fattigdomen - men sen har möjligheten att njuta av ett bekvämt liv.

jag känner att jag just nu berör ett mycket besvärligt ämne. jag ertappar mig själv hela tiden med att vara otroligt egoistiskt samtidigt som jag vill spela hjälte. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig. jag belyser en problematik som nog många funderat över. jag mixar hänseenden så som "jag bor i rätt del av världen & har därför rätten att utnyttja min situation" samtidigt som jag känner en otrolig sympati för fattiga människor och vill hjälpa dem. jag formar mig själv till någon robin hood hjälte. är det fel ?

jag är kluven. för sanningen är ju den alla vill lyckas. med handen på hjärtat, jag vill det mer än något annat. frågan är då; är jag ute på dubbelmoralens hala is om jag säger att jag ska leva jetset- liv, men ändå hjälpa fattiga ? men än är jag inte där. jag kan ha ett mål och en strävan, för jag måste ju börja någonstans. sen får får vi väl se vart livet för mig. dock måste jag tillägga att jag inte skulle vara missnöjd om jag slutade som en medelsvensson. jag ser inget fel i det. men jag inser att om jag ska kunna rädda en del av världen då behöver jag en hel del resurser och jag antar att det är det argumentet som håller min rygg fri.

m.

2009-07-06

2009-07-05

maria: sam, vilken glass äter du ?
sam( 3 år): jag vet inte vad den heter.
pappa kalle: twister
maria: kan du säga det sam ? twister.
sam: ...klister.

m.