2011-08-17

jag kan inte påstå mig själv vara en sann och äkta vän av det där svarta, heta och bäska som en del frenetiskt sköljer ner både det ena och det andra med, men vi har haft våra stunder. vissa dagar passar det bättre än andra. jag tror dessutom att jag blivit ganska duktig på att känna igen gott sådant. hur många gånger har man inte blivit serverad något fesljummet teliknande i koppen, speciellt utomlands, och längtat hem till "svenskt", så kallat; riktigt ? framför allt älskar jag att göra det. min yrkestitel är ju delvis barista. jag talar självklart om kaffe.

idag har vi gjort slut. ja, verkligen gjort slut på riktigt. jag klarar inte av det. faktum är att vi haft en riktigt dålig relation. om sanningen ska fram har det nog mest berott på mig. jag menar, kaffet har till och med, på min arbetsplats, i ett års tid, funnits där varje dag- där vid min sida. kaffet har ställt upp i alla lägen. räddat mig från situationer som snabbt annars kunnat bli ganska så pinsamma. men nu är det slut. en 7 (?) års lång relation är idag föralltid över ! jag tror jag drack min första kopp kaffe på ett kalas hos någon släkting som 14åring och försökte i och med detta övertyga hela tjocka släkten att jag var vuxen.

jag är fast besluten om att kaffe har en negativ inverkan på min kropp. jag inbillar mig att det rentav åverkar skada på den. jag mår inte bra av det, på riktigt ! jag har undvikit det, försökt dricka det svagare och med mer mjölk, men det spelar liksom ingen roll. jag blir som en avvänjd heroinmissbrukare påväg tillbaka. jag kallsvettas och får hjärtklappning. jag vill egentligen dricka en, två, tre, fyra, fem koppar till- men effekterana på min kropp skriker att jag borde sluta. det har till och med uppstått situationer där jag känt mig berusad. så nu är det slut ! jag tänker inte försöka övertyga mig själv om att det kanske kan gå. det går bara inte ! jag klarar inte av det. plåstereffekten får det bli- ett ryck och sen är det borta. visst gör det ont, men att dra ut på det kommer bara göra ännu ondare. dock tror jag att även om min kropp säger nej, så kommer det alltid finnas i mitt hjärta. hur många goa minnen har man inte tillsammans med detta väldoftande ting.

åh, nu ska jag sätta mig ner, minnas och efter några skålar glass och notting hill ska jag nog ha sörjt färdigt.

i love u, no more. det är inte du, det är jag. det är bäst för oss båda.