welcome to the dr phil edition of me

2011-09-22

han finns där på den amerikanska västkusten-
mitt i en livskris och kämpar för sin överlevnad.
jag sitter i den svenska södern och förvisso njuter av att vara 20+, men kämpar med uppstarten av ett eget liv.
och så möts vi.
han med 4 dagars skäggstubb inrökt, i sällskap av sin trogne följeslagare, whiskey. han som tycks ha tappat kontrollen över, i stort sett det mesta, ger nu mig råd om livet. no, not really. fast nog har hank en magisk förmåga att trolla med ord som rotar sig djupt i en och som ställer många olösliga frågor att vända och vrida på.
varför blir jag jämt sån här ?
varför är jag så mottaglig för fiktiva låtsasvärldar ?
jag tycker inte om att läsa. jag tycker inte om att läsa för att ställa frågor till mig själv.
jag ser det hellre framför mig i den mest dramatiska av världar.
då får jag inspiration att begrunda saker och ting själv.
dessutom, blir jag påverkad av miljöer.
venice, ohmygod. i wanna live there !
jag vill stutta längs strandpromenaden i avklippta jeansshorts& och hemmasnickrade smycken, och på kvällarna komma hem till ett vintage- inrätt strandhus och skriva noveller om livets vägskäl.

jag önskar att det fanns behov av en "carrie bradshaw/ hank moody" one of a kind á la malmö style.
jag kan dock inte tänka mig att en flicksnärta på 20 bast skulle kunna införliva så mycket tankeställare i, egentligen någons, inrutade liv. i guess, publiken är för liten och jag för ung.

still there is a part of me, hoping to become maybe, just maybe, something important with all these words that is kept inside of me. some day, i will burst, there is no doubt. i just need to find a way to handle my emotions and put them together into something powerfull within black on white.

den här bloggen är oerhört hjälpsam.
faktum är att jag skiter fullständigt i vad jag får för respons från er, när jag får respons från er.
för somliga är ord överflödiga, för mig är det livsviktiga.
jag älskar att få måla upp det framför mig.
se och njuta av samspelet och innebörden ord får tillsammans.
mest är jag nog rätt trist i mitt försök att vara kreativ.
men vad vill folk egentligen läsa ?
det är inte lätt att försöka hitat sin nich, det ska ni veta.
det har ni kanske också förstått.
nu tänker jag dock göra ett försök, mest för min egen skull, och därför göra den här sidan till ett bollplank.
jag har alltid önskat att få ha ett eget.
några raka svar är högst onödiga. det finns liksom inge mening med att svara rätt på frågor som egentligen bara surrar i ens tankar.
istället feel free att faktiskt ta diskussionen.
ingen kan eller vet allt, men vi sitter alla på värdefulla insikter om livet som kan öka någons kvalitet av just det; livet !

peace.
så länge.
it won't be long,
XO !




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0