har du stått där på tröskeln och inte vågat ta dig över ? rädd för vad som finns på andra sidan ? kanske, helt och hållet, skräckslagen över tanken på att lämna det som finns bakom dig. what's in the past, finns det någon som har sagt. fattar den jävla idioten ingenting ?

vad är det med att det förgågna, mestadels, förkunnar om något dåligt och att det nya, det som ligger framför en, framtiden, ska rusta oss att bli nya, hela och bättre ?

jag antar att man kommer till en viss gräns. ett ställe i livet där man knappt står ut med sig själv och måste göra en förändring. well, hey ! thank you for noticing. kanske är jag tacksam över att inte vara perfekt. kanske är jag tacksam att jag trampar i klaveret. -tacksam över vetskapen att jag är mänsklig.

det gör så ont när man landar. slår i marken. huvudet känns tungt som ett bowlingklot, heading for a strike.

fortfarande finns där en sak som verkligen kan få en att vakna, kvickare än ett bad i en isvak. SMÄRTA. kontrasten mellan att vara så uppe bland molnen och inte veta varken ut eller in, är smärtan en lika effektiv väckarklocka som att slå lilltån i sängramen.

BOM.

XOXO, skvallertjejen.