2011-03-04

min kropp har lagt in veto, den orkar inte mer. men det här känns lite extremt. uppsvullen och förstoppad, feber och muskelvärk. ja, man ska veta att man lever, i guess.

förhoppningsvis är jag inte tillbaka på jobbet förrän på måndag, och det ger ju gott om utrymme för att vila och återhämta sig. vila har varit en bristvara på sista tiden. både fysiskt och mentalt.

igår orkade jag inte mer än två timmar på jobbet, åkte hem och sov i ett sträck till rasmus kom hem vid 5tiden. förutom en ekande tom mage som väckt mig vid ett par tillfällen och med bultande smärtor påpekat att det borde vara dags för frukost snart, har jag faktiskt sovit gott inatt. nästan tolv timmar lyckades jag skrapa ihop.

aptiten och jag är inte så bra vänner just nu. kanske mest för att det som finns i kylen är turkisk yoghurt, ägg, tonfisk, majonäs, brieost och annat som bara skriker LCHF. igår lyckades jag få i mig en ½ bärsmoothie till frukost, resten av bärsmoothien på eftermiddagen och en varm macka med ost och tomat till kvällsmat.

jag ger inte upp fetto-kosten, men just nu behöver jag bli frisk. att äta vad jag vill borde ju också fungera som en avstressare ? hittills har jag sträckt mig till rostat bröd, det är egentligen det enda jag vill äta. just nu ligger en rostad macka med ägg och tittar storögt på mig. jag brukar sällan ha dålig aptit, inte ens när jag är sjuk, men just nu verkar ingenting fungera. helst av allt skulle jag vilja leva på luft och te med honung.

en sak har jag lärt mig. man kan pressa sin kropp till det yttersta och lite till, men när det väl tar stopp- då tar det så in i helvete stopp. och allt det som man fasat för det kommer att drabba en och gärna med det dubbla. jag tror att jag är ganska duktig på att uthärda, låta saker och ting rinna av mig som vatten på en gås, men när min kropp inte orkar mer- då syns det i stort sätt på allt jag gör. det finns liksom ingen låga kvar. stress är fan inte okej. det finns såklart den positiva stressen, som tillxempel gör att det är kul att jobba, men på lång sikt- jag tror inte att människan är bygd för att gå med ständig värk både på in- och utsida. inte heller är det så lätt att koppla av när kropp och knopp går på högvarv.

jag ska denna helgen, se till att omge mig av människor som betyder allt för mig. ta en och annan promenad och vara försiktig med att oroa mig över saker som jag faktiskt inte behöver oroa mig för. återhämtning och uppladdning är det som står på agendan och inget annat ska få störa !

m.