2011-03-23

jag älskar möten som man aldrig trodde skulle leda någon vart. möten med människor som man kanske aldrig får träffa igen, men som just, där och då, kan få mer betydelse är du någonsin kunnat ana. det kanske mest fantastiska är att du dessutom inför mötet hade fördomar och förväntningar som inte alls överrensstämde med hur det i slutändan blev. i måndags hade jag ett sådant moment. det var fantastiskt. hon var en kvinna, i väntan på pensionen, reda att möta och förverkliga de drömmar och mål som hon så länge haft utan möjlighet att nå dem. jag fick, utan att riktigt förstå det, en mentor. någon att se upp till. det är så härligt att kunna prata av sig, utan förpliktelser. bara sitta och i lugn och ro låta samtalet pågå. en del människor är födda att bara förstå, utan att kanske riktigt förstå. jag skulle vilja kalla dessa för änglar. de liksom utmärker sig som godheten själv. jag hoppas att jag får möjlighet att träffa denna kvinna igen. jag blev så inspirerad !

m.