2011-07-29

den värsta känslan som finns är när något står en upp i halsen. det blir till en ständig oro som sakta men säkert bryter ner en till minsta beståndsdel. jag har alltid försökt leva med inställningen att det bara är att bita ihop. när jag har ramlat, så har jag rest mig igen- borstat dammet från knäna och ännu stoltare mött sanningen i ögonen. det finns liksom ingenting som är värre än att förlora om man vet att man aldrig fick en ärlig chans. än värre är det att inse att någon annat vunnit på din bekostnad- och allt du gjorde vara att stå där och se på medan det hände. kanske är det svårt att ta sig därifrån, kanske för att det kan komma att innebära många uppoffringar, men någonstans är man som individ den enda riktiga och sanna kritikern till sitt eget kött och blod. ingen ska någonsin få dig att känna att hon eller han äger vem du är och det du gör. så till allihopa där ute. what doesn't kill you only make you stronger- men låt aldrig någon köra över dig och gå därifrån utan ånger !

m.