2011-07-21

langar något som bitvis kan jämföras med en väl utbredd och påkostad hotellfrukost. fil och müsli, äggröra, croissant och färsk frukt. resultatet av att jag inte ätit på 19 timmar.

restaurangbranchens största mörka baksida är helt klart måltiderna. jag tror att jag nämnt det tidigare. det finns varken ro, tillfälle eller aptit att äta när andra gör det. jag har redan gått ner två kilo på att jobba i två veckor.

det är ingen hälsosam viktnedgång. sötsuget infinner sig ständigt som en surrande irriterande mygga. jag försöker att hitta genvägar. om jag äter en mandelskorpa och dricker 0,5 l citronvatten kl 16 efter att ha sprungit konstant sen 11- kan det väl inte fördärva min kosthållning ? (som förtillfället inte är någon direkt kosthållning.)

jag har diagnostiserat mig själv. och jag kallar det ballong-/bubbel-/oro-/pruttmage. när jag är stressad/ oroar mig för saker spelar det ingen roll vad jag äter. min mage lever sitt eget liv och it ain't pretty. jag kan gå från platt och fin till ölmage på 1 minut.

att ägna dagarna åt att försöka räkna kalorier och dylikt gör min mage mer ont än nytta. jag älskar att infinna mig i stadiet av hälosamt välbefinnande. min definition: när kombination av kost, sömn, träning, jobb och familj lever i den mest harmoniska av symbioser. då kan det helt enkelt kvitta om jag med, kniven mot strupen, slaviskt följer något matprogram. jag kan äta vad jag vill och jag slipper oroa mig oönskad viktuppgång eller en svullen buk. jag antar att det borde vara det här alla strävar efter, jag har dock insett att det faktiskt inte är så långt borta.

en varierad kost och en hälsosam inställning till mat får min mage att må som bäst. tex, att utesluta kolhydrater och socker- det gjorde mig betydligt piggare och jag orkade att gå halvmilspromenader på morrnarna. nackdelen i slutändan blev att min mage inte pallade att bearbeta den kosten det innebar. jag reducerade mina portioner rejält men gick ändå och hade ont i magen och mådde då och då riktigt illa. jag har aldrig varit ett fan av att känna mig riktigt mätt. för mig blev det helt enkelt besvärligt att hålla reda på hur mycket jag skulle äta.

idag försöker jag leva allsidigt. jag ser utifrån situationer. en stadig frukost på ägg och fil berikad med bakterier, te och en smörgås med fullkorn och gott pålägg. gör att jag håller mig mätt länge. till lunch försöker jag utesluta sådant som gör mig tung och trött. fisk eller en enkel grekisk sallad med oliver och fetaost fungerar allra bäst. till kvällsmat äter jag det som jag och rasmus lagat tillsammans, men i mängder som helt och hållet passar situationen.

hela den här kostkarusellen gör mig precis lika åksjuk som jag blev av tekopparna i folkets park 1996. det krävs att man har fullbordad disciplin på sig själv och dietist- koll om man ska få ut någonting av det. jag har helt enkelt inte glöden för det.

någonstans tror jag ändå att vi innerst inne har en relativt klar bild av vad som är nyttigt och mindre nyttigt. jag försöker ge den karaktären spelrum så ofta det går. det kan till exempel innebära: det är nyttigare att använda sig av färska grönsaker och olivolja än findus frysta wokmix och margarin. jag låter mig gärna inspireras av metoder, men har nog kommit fram till att mitt liv kommer att bli så mycket mer bekymmersfritt om jag bara kan stå fast vid att äta allsidigt och motinera grundligt är en mycket hälsosammare metod. att tvinga sig in i, om jag får säga det själv, onaturliga vanor som att bara äta vissa typer av livsmedel, det fungerar inte för mig.

min mamma sa allt det här när jag fick för mig att prova lchf. först nu, kan jag se det från hennes perspektiv. det är kanske bättre trots allt. att se det hela som en bank av in- och utegående recurser. fast istället när kalorier rullar in och slår i taket, är det bara att kämpa på ytterligare och göra sig av med det överflödiga. jag är ju bra på att spendera ! så en hemmakväll med gotteskålen i knäet innebär ju helt enkelt att det enda riktiga alternativet är att springa lite till nästa tillfälle på gymmet eller jobbet.

ikväll ska jag i alla fall träna IW på friskis och svettis och jag är sjukt taggad. det känns lite som att mitt sinne för motion växer tillbaka. jag älskade ju att träna förut. den här känslan ska jag omfamna, ta vara på och utnyttja. för visst är det så; ingenting är så skönt som när man svettats en timme på träningen och knappt kan känna sin egen kropp ?!

m.