jag cyklade genom malmö igår med musik i lurarna för att ta mig ner till öresundssidan och ta del av det här skådespelet. jag älskar havet. gårdagens pulshöjare. hisnande vackert. jag önskar att jag hade kommit lite tidigare. det är terapi att bara sitta och titta ut över solen som sakta men säkert kryper längre och längre ner bakom horisonten. kamerakvaliteten på iphone är sådär, men man kan skymta köpenhamn i diset.


jag fick sådana frihetskänslor när jag svepte över kullerstenen med min cykel. musik i öronen och bara enstaka förbipasserande andra trafikanter. jag kände mig som om livet vore en musikvideo. jag brukar föreställa mig det så, liksom arrangera soundtracks till verligheten. vara mitt i det. celebrera livet för hur fantasiskt och unikt det är. oavsett sinnesstämning. ibland kan det vara det bästa man har att få luta huvudet mot en glasruta, sittandes på en buss, och följa regndropparna med blicken och bara bearbeta vad som rullar runt i ens huvud. igår var jag dock lycklig. jag måste sett rolig ut, vilt trumanden på styret, mimande och i världens mest brokiga outfit. well, ain't life just perfect. ingen kan någonsin kasta den minsta lilla anklagelse på vad ditt liv är, eller vad du gör det till. vad har då den för liv själv ?