trött måste bytas mot TRÖÖÖÖÖÖTTTTT
2010-09-09
jag är trött. inte på att gå upp, inte på att gå till jobbet, inte på någonting särskilt faktiskt, utan bara trött. förkylningen har så gott som dragit över och jag känner mig mycket bättre, men fortfarande är jag sådär hängig i kroppen. jag vet egentligen vad jag skulle behöva och det är träning. jag skulle behöva veta att jag lever. jag skulle behöva ta ut mig ritkigt ordentligt under ett hårt träningspass, komma hem, äta och sen somna som en stock. men när jag kommer hem mellan halv 8 och 8 efter jobbet är träning det sista jag orkar tänka på.
jag skulle vilja uppfinna en mirakelkur mot dålig kondition. inte för att slippa träna utan för att försöka börja. för det som tar emot just nu, det är min usla kondition. om jag skulle börja träna nu är jag rädd för att jag skulle kollapsa -psykiskt. det är dumt att sitta här och intala sig själv att man inte kan eller inte skulle orka om man väl skulle sätta fart, men jag känner min kropp så pass, att jag vet att det skulle kännas, om jag gav mig ut och sprang nu. det tar emot, för jag vill inte vara usel och istället skjuter jag på det.
så om man kunde uppfinna en mirakelkur mot dålig kondition skulle den gå ut på ungefär; att man får en så där lagom bra kondition att starta ifrån. en kondition som motiverar en, en som gör det kul att träna och inte en som gör att man för andnöd efter 300 m och blodsmak i munnen.
när vi flyttar till nya lägenheten ska jag dock bruka allvar. jag ska köpa mitt första gymkort någonsin, investera i ett par bra träningskor och sen ska jag jogga och styrketräna. styrketräning har aldrig varit min grej, men jag känner mig död i ryggen på jobbet ibland, så nu är det dags för den här kroppen att få sig en make-over. jag kommer behöva många pepp-talk om jag ska klara det här. men faktum är att jag är rädd för att bli gammal och stel, och jag är 20 år. jag oroar mig faktiskt att jag har misshandlat min kropp redan och att jag aldrig kommer att bli så vältränad som jag en gång varit, men det är bara bortförklaringar alltihop för att jag är lat. så nu är det dags. jag ska börja träna och denna gången är det inte bara prat !
m.
jag är trött. inte på att gå upp, inte på att gå till jobbet, inte på någonting särskilt faktiskt, utan bara trött. förkylningen har så gott som dragit över och jag känner mig mycket bättre, men fortfarande är jag sådär hängig i kroppen. jag vet egentligen vad jag skulle behöva och det är träning. jag skulle behöva veta att jag lever. jag skulle behöva ta ut mig ritkigt ordentligt under ett hårt träningspass, komma hem, äta och sen somna som en stock. men när jag kommer hem mellan halv 8 och 8 efter jobbet är träning det sista jag orkar tänka på.
jag skulle vilja uppfinna en mirakelkur mot dålig kondition. inte för att slippa träna utan för att försöka börja. för det som tar emot just nu, det är min usla kondition. om jag skulle börja träna nu är jag rädd för att jag skulle kollapsa -psykiskt. det är dumt att sitta här och intala sig själv att man inte kan eller inte skulle orka om man väl skulle sätta fart, men jag känner min kropp så pass, att jag vet att det skulle kännas, om jag gav mig ut och sprang nu. det tar emot, för jag vill inte vara usel och istället skjuter jag på det.
så om man kunde uppfinna en mirakelkur mot dålig kondition skulle den gå ut på ungefär; att man får en så där lagom bra kondition att starta ifrån. en kondition som motiverar en, en som gör det kul att träna och inte en som gör att man för andnöd efter 300 m och blodsmak i munnen.
när vi flyttar till nya lägenheten ska jag dock bruka allvar. jag ska köpa mitt första gymkort någonsin, investera i ett par bra träningskor och sen ska jag jogga och styrketräna. styrketräning har aldrig varit min grej, men jag känner mig död i ryggen på jobbet ibland, så nu är det dags för den här kroppen att få sig en make-over. jag kommer behöva många pepp-talk om jag ska klara det här. men faktum är att jag är rädd för att bli gammal och stel, och jag är 20 år. jag oroar mig faktiskt att jag har misshandlat min kropp redan och att jag aldrig kommer att bli så vältränad som jag en gång varit, men det är bara bortförklaringar alltihop för att jag är lat. så nu är det dags. jag ska börja träna och denna gången är det inte bara prat !
m.
Kommentarer
Trackback
