2010-05-19

jag bjöd nog resenärerna på buss 3, runt 17 snåret på en glädjens stund. något var fruktansvärt fel på trafiken i stan idag...ingenting verkade fungera. värst är det med chaufförer som inte är uppmärksamma så att man högt måste hojta för att ens bli ihågkommen så att man kan gå av på sin hållplats.

i alla fall så var jag maxat trött i fötterna efter jobbet idag (och det trots bra skor...suxs) så jag famlade liksom lite klumpigt runt i bussen när dennes chaufför bromsade växelvis gasade lite hastigt. när det väl var min tur att gå av körde chaffören givetvis förbi min hållplats och då fick jag fram: meeeeh, hallå...jag ska av här. kan du stanna ? demonstravtivt: AAAAAH !

om jag skämdes ! jag är inte sån...jag är inte miss jag-är-så-viktig-så-don't-mess-up-my-life-if-you-do-i'll-kick-your-ass-och-stönar-ljudligt-because-jag-är-så-fjårtiz ! det måste som sagt vart en extraordinär syn för samtliga resenärer som inte var för oberörda för att uppmärksamma detta. jag hade skrattat om jag var dem...

när chocken hade lagt sig, fnittrade jag bara lite tyst för mig själv. meeh, hallå och och ? är så fjorton år, men ack så uttrycksfulla...eller ?

m.