2010-02-15

tvshack räddar mig från oinspirerande dagar. såg nyss klart you, me and dupree. för första gången någonsin blev jag arg på owen wilson och satt i sängen med datorn i knät och skrek på honom. jag har alltid älskat honom och fattar inte vad folk säger när de dissar hans utseende. hans näsa är konstig, so what ? han är den charmigaste skådespelaren jag vet & då är en krokig och bubblig näsa bara en detalj som får mig att tycka ännu mer om honom.

filmen var bra - faktiskt ! kate hudson och matt dillon är by the way också typ hetast i hollywood. jag kunde dock inte sluta reta mig på att dupree var ett sånt ass. såklart fixade han biffen i slutet och alla levde lyckliga i alla sina dagar. ändå var han ett riktigt miffo som bara var i vägen & jag blev bara så arg på att han inte kunde förstå att han var orsaken till alla bekymmer.

hade jag haft en bästa vän som flyttade in hos mig & min kille och helt plötsligt bara tar över medan jag sliter rumpan av mig hos svärfar för att vara alla till lags, hade jag också kunnat gå i luften över detaljer. visst måste man lära sig att prioritera & att karriären inte är allt. men det är inte okej att behöva ta skiten när ens bästa vän beter sig som ett barn och dessutom håller på att ta över ens familj.

kanske borde jag inte ta det så himla seriöst, men jag tål inte att bli överkörd av någon. ingen trampar på mig, okej ? och jag trampar inte på andra. respekt, ett litet ord som jag vet att jag borde värdera högre, men som jag ändå försöker att tänka på. familj, kärlek och vänner är det viktigaste i världen - men ingen förtjänar att bli tagen för givet. tänk på det, jag med & du med !

m.