2010-02-23

ni minns väl att vår katt försvann tidigt i höstas ? jag kan fortfarande inte släppa det. kanske för att det var jag som passade huset & katterna medan mamma & pappa var i australien. ångest ? jo, tack !

jag drömde om henne i natt och jag hittade henne på en strand efter att jag jagat efter ett rådjur och dennes unge. plötsligt låg hon bara där & hon andades. jag tog av hennes halsbandet och sen bar jag den tunga kroppen mot vårt hus. en bra bit, vi bor inte på stranden.

hennes andetag var ojämna och plötsligt kände jag hur något kröp innanför tröjan på mig. jag vaknade med ett ryck. fortfarande är jag inte helt säker på vad det var som kröp, men säkert något äckligt.

jag saknar min katt ! i helgen gjorde pappa min barndom offentlig med att ha VHS-visning av diverse pinsamheter som jag lyckats med under årens lopp. jag skrattade & skämdes. rasmus skrattade & skämdes han också (tror jag). i alla fall var videosekvenserna laddade med bilder på fnattis som unge - jag grät !

särskilt när vintern brakar loss som aldrig förr där ute tänker jag på henne. hennes randiga lilla kropp med gräddig nos ligger nog där någonstans och fryser. det värsta är, fortfarande, att vi aldrig fick säga hej då !

det lilla djuret som finns kvar. trots en kass njure håller hon sig vid liv. kanske för att vi har ett krampaktigt fast tag om henne. vad är en lill-matte utan sin katt ?