2010-12-15

det känns som gymnasiet på nytt. här sitter jag kvällen innan inlämning som så många gånger förr. in i det sista har jag filat och justerat, men fortfarande är jag sådär nedrans självkritisk och pekar bara med fingret på små "yttepytte"-fel som ingen någonsin kommer att upptäcka. i alla fall inte innan jag säger; "fan, jag är sämst -hur kunde jag missa det, KOLLA" ! det kan handla om en punkt för mycket eller för lite. KATASTROF, enligt mig !

men ikväll är det inte kvällen innan en tenta eller läxinlämning. ikväll, som så smått skrider mot natt, är det kvällen innan julkorten ska postas. postens julpåsen har legat framme både länge och väl, och jag har tyckt mig själv ha all tid i världen att bli färdig med mina kort. jag började ju redan i november att köpa pynt och papper. typiskt mig. jag har en plan, men ändå sitter jag in i det sista kvällen innan.

som med så mycket annat jag tar mig för, är det kul i början. jag får en snilleblixt och så känns saker och ting självklara, men utan underhåll händer ingenting. precis så var det. i en kartong, hur länge som helst, låg papper för 100tals kronor och jag ville liksom bara sätta fart men hittade varken tid eller inspiration. så en dag, fick jag ett ryck. nu äntligen är jag färdig !

svordomar, svett och tårar. så skulle jag vilja sammanfatta det här spektaklet. det är nog första och sista gången jag tänker göra egna julkort. jag som lider av egenskaper så som envishet, petnoga och aldrig nöjd i kombination ska helt enkelt inte göra egna saker att ge bort. jag blir bara besviken på mig själv och letar fel. det är ganska jobbigt vill jag meddela. det suger att ha ett gediget intresse för någonting som man mer och mer tappar lusten för, för att man egentligen bara bryter ner sig själv för att man aldrig kan tro på sig själv. sån är jag. perfekt, vad är det ?

så här i efterhand, när julpåsen ligger igenklistrad innehållande det som blir 2010 års julkortsbidrag till nära och kära för min och rasmus del, kan jag inget annat än fnittra lite så här i min ensamhet. sen hemkomst från jobbet betydde sen middag som i sin tur betydde att jag satt kvar i soffan lite för länge som sen kom att betyda att jag kom igång med julkortspysslet alldeles försent. ...när jag sen, nästan är färdig och bara har några kuvert kvar att skriva på upptäcker jag det fasansfulla. jag har vänt kuverten upp-och-ner. jag får smärre panik och sliter av frimärkena. svär det gör jag också när jag inser att jag inte har tillräckligt med kuvert för att göra om det hela. vad fan gör man ? jag kan omöjligt skicka julkort till familjen med adressen upp-och-ner på kuvertet: PINSAMT !

jag avslutar min svordomsramsa och rycker åt mig plånbok och mobil. klockan är bara halv 10 och konsum 5minuter bort, har öppet en halvtimme till. gud välsigne storstan. hemma i vellinge är man ju van vid att allt i stort sätt är igenbommat redan klockan 8. hade jag bott kvar i vellinge hade jag inte överlevt den här julen ! i alla fall får jag med mig två kuvertstorlekar från konsum, för jag vägrar komma på att kuverten är för små, när det sen är dags att göra om; stoppa i-klistra igen-skriva adress-på med frimärke- proceduren. slutet gott - allting gott ! jag är bokstavligt talat färdig och förtjänar därför sömn. korten ligger redo att postas imorgon och jag känner för första gången ikväll ett mysigt välbehag ila genom kroppen. julbestyr, å dessa nästan tortyraktiga traditioner som kan få vilken svensson-svensson som helst att, med vilje, sätta en köttbulle i fel strupe !

ni behöver inte oroa er längre, min självmordsångest har lagt sig. det är ett helt år till nästa gång det ska postas julkort, godnatt !

m.