2009-10-11

find out what it means to me...efter fotboll och födelsedagsfirande igår var vi ett gäng som drog till puben. det blev som det alltid blir. ni vet; ölprovning, chilinötter, kära återseenden och diskussioner av alla dess slag.

hur vi än hamnade där så var det heta ämnet igår - jeans. huruvida de ska sitta högt eller lågt, på tjejer. när jag lämnade det mesta av trotsåldern bakom mig, då när det inte längre var gulligt med lite tonårsrevolt - fick så även lowcut-jeansen läggas till handlingarna. det var som om midjetrenden just swept me off my feet, no more buttcrack showin' off ! vilken lättnad, sa jag. medan andra överhuvudtaget inte kan förstå trenden.

jag är ingen jeansmänniska egentligen. ett par schyssta åtsittande stuprör är verkligen to die for till fest. men annars har jag hellre leggings eller strumpbyxor i kombination av något oversizat. i vilket fall som var jag verkligen nedröstad igår. och ? om jag vill ha höga jeans och slippa muffinsmidjan är det väl mitt val, eller ?

jag menar, är det inte lite optimistiskt att trycka ner sig i en size skinny, när formerna verkligen revolterar och bara vill rymma över linningen ?! i mina ögon är det lite förmycket av det goda & dessutom så 90tal. 2000tals-modet är, enligt mig, feminint, vågat, klassiskt men samtidigt casual, och där kan man verkligen snacka om att visa former. jag förstår inte riktigt poängen med att framhäva valpfettet a la muffins när det en bit längre upp finns något ännu vackrare att visa - midjan !

jag är inte den som är den. folk får vara och klä sig precis som de vill. jag kommer fortsätta att ha höga jeans - för jag gillar det. och skulle det händelsevis vara så att inte du gillar det - well, synd ! då får du helt enkelt kolla åt ett annat håll...!

m.

little miss muffin