what happend ? i guess i grew up.

2009-11-10

hola a todos !

äntligen klar med städningen. kan ni fatta - jag har städat i 6 timmar, ganska så exakt. nu brinner vanilj- och äpple& kanel-ljus i fönstret. här är så himla fint och iordning. jag tror aldrig att jag har haft det så här fint.

jag har en liten vind längs ena väggen i mitt rum, en stödbensvind. i två omgångar har jag städat ur den. första gången var för ett par veckor sedan, och nu gjorde jag färdig det idag. vet ni vad jag hitade ? mina barbiedockor ! jag tittade till dem, men sen la jag ner dem i lådan igen. barbiedockorna och lite annat är sådant som ska sparas - allt annat har jag slängt. trots att jag fyllde en svart sopsäck med gamla kläder sist jag var i stödbensvinden och rota, kunde jag fylla en till idag. helt galet vad grejer där har legat.

idag när jag var igång och städade som värst så insåg jag en grej. det här rummet, mitt rum - det är inte mitt rum längre. alltså, det kommer ju alltid att vara mitt tonårsrum (eftersom att vi flyttade hit när jag var 12), men nu känns det mer som att detta bara är mitt rum tillsvidare.

jag ska ganska snart lägga de här blåa tapeterna bakom mig. det är faktiskt lite sorgligt. för jag hade lika gärna kunnat skjuta på städningen, eller nöja mig med att dra ett varv med dammsugaren - men det gjorde jag inte. jag stod faktiskt och plockade ner saker i flyttlådor, skrev på lådorna och ställde undan.

jag blev så himla nostalgisk när jag hittade en massa gamla leksaker och saker som jag har gjort i skolan. jag slängde en del, jag menar - vem har glädje av en träskål som jag fullkomligt designat sönder med en såndär brännare ? nej, den åkte i soporna, men gamla skolböcker, teckningar och liknande - det ska jag spara. mest för mammas skull - hon gillar sånt. jag vet inte om det skulle kunna bli en fin present till hennes födelsedag. jag vet att hon börjar bli lite nojig för att vi ska ut i världen och stå på egna ben och då skulle hon kanske bli glad av något som jag gjort själv, av allt som jag dessutom gjort själv genom åren. nej, fy. detta låter som att jag ska ta förväl - så är det ju inte. jag har bara blivit vuxen !

m.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0