2009-11-26

jag tror det började i måndags kväll. det tog en stund innan jag insåg vad det var. det var som om jag befann mig i trans. jag kunde inte rikigt göra något åt det. helt harmonisk & passiv satt jag bara där & tonerna liksom seglade genom högtalarna och jag befann mig någonstans mellan levande & död.

japp - jag lyssnar på klassisk musik. sen i måndags gör jag det. förut har klassiskmusik frambringat panikångestattacker. jag skojar inte ! jag blev typ hysterisk av att lyssna på det. det var som om tonerna kröp under skinner på mig och jag fick liksom krypningar i armar & ben. inte det där mysbehaget utan jag went bananas & höll för öronen.

jag vet inte om det är stressen, eller vad det är som gör att jag vid flera tillfällen spotify'at klassiska stycken. först var det liksom en ball grej. höhö - jätteball ! & det känns fortfarande "ballt", men faktiskt - det är behagligt. det inspirerar på något märkligt sätt... bizert - habanera är med som soundtrack i UPP. jag gillar't !

m.