woolly bully !
2009-03-26
än räknas jag som tonåring, och det är ju härligt. ändå känner jag mig riktigt gammal ! inte så gammal att jag kan säg "det var bättre förr" - men jag känner mig ändå så pass gammal att jag ser tillbaka på min barndom, och får den där mys känslan inom mig - att det trots allt var riktigt jäkla gosigt när man var liten. jag minns alla gånger vi knata barfota ner för grusvägen hemma i hököpinge. observera att jag sa hemma i hököpinge, trots att jag inte bor där länge - men barndomen i hököpinge, kommer alltid att vara hemma !
jag kommer alltid minnas mitt barndoms- hököpinge, där hela grannskapets ungar, om somrarna lekte röda och vita rosen, efter att det hade svept en astrid lindgren våg över byn - och samtliga ungar citerade kalle blomkvist. jag kommer aldrig glömma hur vi byggde kojor hemma hos jimmys farmor och farfar, och hur det på vägen hem från skolan tog evigheter att komma förbi just jimmys farmor och farfar, bara för att det växte hallon på deras tomt, som var så gigantiskt stora - att det nästan gick att ta varje hallon i två tuggor.
jag kommer aldrig glömma hur jag övetalade mamma och pappa att köpa rullskridskor till mig trots att hela hököpinge på den tiden bara bestod utav grusvägar och hur vi rullade på den hårt packade grusen, för att nå en asfalterad väg - men hur vi gav upp när allt vi fick var sönderskrapade knän. men barndomen är inte bara bröstkarameller hos farbror malte med hönorna, inte heller den överväldigande känslan när det gick att cykla utan stödhjul och inte ens när vi vågade att sova i tält i trädgården - och väcktes av en duva, som vi seriöst trodde var ett spöke. barndomen innehåller så mycket mer, så mycket som egentligen är obefintligt som vi ibland tycks glömma bort, för att det är förgivet.
för mig är barndomen hjältar. men inte astrid lindgren och hennes hjältar, för dessa hade ju varit med förr, och samtliga tecknade seriefigurer var gamla redan på mamma och pappas tid. så vem var vår tids hjälte ? jo, the one and only - kenny starfighter. oväntat ? jag tycker inte det, för vem född på sent 80tal - tidigt 90tal håller inte med om att kenny starfighter är och alltid kommer att vara den coolaste ? nostalgin bubblar i mig varje gång jag ser reklamen på tv för filmen kenny begins - och planen är att jag och anders på söndag ska kolla in den, och minnas tillbaka hur det var då när man var 12, hade tajts med disney djur, och oversizade tröjor. det är okej att vara barn igen, särskilt när det gäller kenny !
m.
än räknas jag som tonåring, och det är ju härligt. ändå känner jag mig riktigt gammal ! inte så gammal att jag kan säg "det var bättre förr" - men jag känner mig ändå så pass gammal att jag ser tillbaka på min barndom, och får den där mys känslan inom mig - att det trots allt var riktigt jäkla gosigt när man var liten. jag minns alla gånger vi knata barfota ner för grusvägen hemma i hököpinge. observera att jag sa hemma i hököpinge, trots att jag inte bor där länge - men barndomen i hököpinge, kommer alltid att vara hemma !
jag kommer alltid minnas mitt barndoms- hököpinge, där hela grannskapets ungar, om somrarna lekte röda och vita rosen, efter att det hade svept en astrid lindgren våg över byn - och samtliga ungar citerade kalle blomkvist. jag kommer aldrig glömma hur vi byggde kojor hemma hos jimmys farmor och farfar, och hur det på vägen hem från skolan tog evigheter att komma förbi just jimmys farmor och farfar, bara för att det växte hallon på deras tomt, som var så gigantiskt stora - att det nästan gick att ta varje hallon i två tuggor.
jag kommer aldrig glömma hur jag övetalade mamma och pappa att köpa rullskridskor till mig trots att hela hököpinge på den tiden bara bestod utav grusvägar och hur vi rullade på den hårt packade grusen, för att nå en asfalterad väg - men hur vi gav upp när allt vi fick var sönderskrapade knän. men barndomen är inte bara bröstkarameller hos farbror malte med hönorna, inte heller den överväldigande känslan när det gick att cykla utan stödhjul och inte ens när vi vågade att sova i tält i trädgården - och väcktes av en duva, som vi seriöst trodde var ett spöke. barndomen innehåller så mycket mer, så mycket som egentligen är obefintligt som vi ibland tycks glömma bort, för att det är förgivet.
för mig är barndomen hjältar. men inte astrid lindgren och hennes hjältar, för dessa hade ju varit med förr, och samtliga tecknade seriefigurer var gamla redan på mamma och pappas tid. så vem var vår tids hjälte ? jo, the one and only - kenny starfighter. oväntat ? jag tycker inte det, för vem född på sent 80tal - tidigt 90tal håller inte med om att kenny starfighter är och alltid kommer att vara den coolaste ? nostalgin bubblar i mig varje gång jag ser reklamen på tv för filmen kenny begins - och planen är att jag och anders på söndag ska kolla in den, och minnas tillbaka hur det var då när man var 12, hade tajts med disney djur, och oversizade tröjor. det är okej att vara barn igen, särskilt när det gäller kenny !
m.
Kommentarer
Trackback
