2009-03-24

har precis svarat på samtliga instuderingsfrågor till kapitlet om hinduismen, och jag vet egentligen inte vad jag tycker. allt det där med religion och tro gör att jag blir helt snurrig. egentligen orkar jag inte bry mig, för hur jag än har kommit hit, så är jag här nu - och jag tänker bara göra det bästa av min tid på planeten jorden. många ställer sig frågan, vad är meningen med livet ? och faktum är att jag vill inte veta, för om vi löser det mysteriet - vad finns det då att leva för ? jag tror nämligen att genom att leva i denna relativt ovisa värld, bara det är ett äventyr i sig. och om vi ska hålla på att luska i sådana frågor kommer vi bara irra omkring på jorden som frågetecken och missa allt det som pågår runt om oss.

jag är jättekluven. naturvetenskapen ger såna klara svar på tal - men jag vet inte om jag vill ha det så. jag känner en trygghet i att det finns något över oss, det behöver inte vara en gubbe med vitt skägg och som skapat världen på sex dagar, men jag tror ändå på en god kraft, en vilja och något utom vår räckvidd, och något som för oss är för stort att förstå. i en värld av orättvisa, och osämja tror jag att denna överdådliga kraft ger lugn och ro - även om det i många fall är detta överdådliga som många bråkar om. men min uppfattning säger att det är inte det överdådliga som det bråkas om, utan att någon tror sig veta mer om det överdådliga än någon annan.

religion anser jag vara på både gott och ont, i och med att människor förtrycks, att det finns fundamentalister och alla har sin egna uppfattningar. jag tycker absolut att man ska ha rätten att skapa sin egna relation till vad man nu anser vara gudomligt, och det är rent ut sagt förjäkligt att människor ska ifrågasättas och straffas för att de tycker annorlunda. jag vill kalla mig kristen, trots att jag inte är den mest religiösa människan på jorden och ibland kan ifrågasätta kristen tro. jag tycker att det hela ska handla om oss, och inte hur mycket religiösa vi är på en skala.

exempelvis, så kan jag känna att determinismens- teorier, så som att alla fysiska skeenden sker med nödvändighet enligt fysikens lagar, och att alla våra val och handlingar är en följd av vem man är och situationen man befinner sig i ändå har en poäng. detta kan inte förklaras som ödet egentligen - men att orsaksbundenheten leder till förutbestämmelse. jag förstår logiken och kan verkligen ta detta till mig, och känna igen mig och känna att allting på något sätt är förklarat. samtidigt känner jag bara: vad tråkigt livet är, om allting redan är förutbestämt. och även om det inte går ihop sig med determinismens teorier, så vill jag ändå tro på den egna viljan som vi sägs vara utrustade med.

kristen tro, eller tro överhuvudtaget enligt mig behöver inte handla om att jag tolkar bibeln och andra religiöa skrifter och´tar detta till mig bokstavligt. för mig handlar det om att välja en väg som passar mig och mina mål i livet på ett bra sätt. om jag känner trygghet och finner ro, så ska väl inte det spela någon roll om jag egentligen tror att jesus kunde gå på vatten eller ej.

alla mina uppsatser slutar oftast med att jag predikar djup moral och drömmer om världsfred. innerst inne är jag nog en harmonisk människa och vill inget annat än att människor ska behandlas rättvist eftersom att vi alla är lika mycket värda - jag tycker det är en självklarhet att man ska få leva sitt liv utifrån vad som passar och känns bra för en själv, men jag antar att det aldrig kommer att bli så. jag blir nästan deprimerad när jag tänker på det, att människors olika förutsättningar slopar chanserna för oss att leva i fred och försoning. så länge det finns folk som anser sig vara bättre, och tror sig veta mer och som anser sig veta den rätta vägen så kommer vi aldrig komma någonstans - men jag hoppas att människors goda vilja, att erbjuda någonting som kanske inte är mer rätt, men som är ett sundare sätt att leva ändå kan spridas så att oskyldiga liv inte behöver spillas för att vi tycker olika. personliga åsikter så som att hon inte är tillräckligt kristen därför att hon ifrågasätter sånt som hon egentligen borde tro på, eller att hon inte gör si eller så, tycker jag att människor ska hålla för sig själva. jag antar att religion egentligen är samma problematik som politik - men jag fattar inte varför det ska vara så himla svårt att respektera vad andra tycker. om vi nu kan respektera att en del gillar rock, att andra är sexuellt attraherade av samma kön, att några hellre äter endast grönsaker, så ska det väl för sjutton gå att respektera att inte alla tror på samma gud, för i grund och botten är det ju samma lära som predikas "att alla människor är lika mycket värda" !!!!!!

m, aka fredsmäklaren.