sanningen om astrid lindgren

2009-03-21

ni har kanske hört mig i onyktert tillstånd resonera över astrid lindgrens alla berättelser - hur farliga dessa egentligen är för barn, och hur astrid genom sina år som världsberömd barnboksförfattarinna uppmanat små barn till hyss och hur det i hennes böcker döljer sig både missbruk, våldsbenägenhet, krossade familjeförhållande och intriger. är det ingen mer än jag som lyckats läsa mellan raderna att hela bullerbyn egentligen bara var ett enda stort incestträsk, och att pippi långstrump både var pillermissbrukare, mytoman och självmordsbenägen. jag kan fortsätta; emil i lönnebärga ett redigt  busstreck som vuxit upp med en överkontrollerad pappa - som nog egenligen hade en annan relation till flaskan än vad han säger sig ha, för det är inte rimligt att nykter jaga ett barn genom byn för att sen låsa in honom. ännu ett exempel är incidenten med den fulla grisen. om det nu inte brukas någon alkohol i emils familj - hur kom det då sig att emil hade så lätt att faktiskt få tag på alkohol ?

jag är uppvuxen med astrids lindgrens berättelse, vilken svensk unge är egentligen inte det ? vi hyllar astrid lindgren och  vem skulle egentligen inte hålla med om att hon är en sten till den grund var på svenskkultur är byggd. jag kommer fortsätta att älska hennes historier, men jag tycker att vi bör vara på vår vakt, för egentligen döljer det sig så mycket skit i hennes historier så att hälften kunde vara nog. hon är inte den enda, och hon har nog egentligen inte gjort något fel - vad jag menar är att dagens unga präntas med intriger och en helt förvrängd syn på det verkliga livet, något som anses rimligt, men som egentligen inte är det, och detta kritiseras. men då menar jag bara att har inte astrid gjort exakt samma sak? ingen ser vad som egentligen döljer sig under den perfekta ytan av svensk midsommar, myggbett och köttbullar - ingen lägger märke till vad som egentligen existerar under vad som verkar vara perfekt, glatt och kärleksfullt. 

men kanske är det inte omedvetet som alla intriger och lögner finns i astrids berättelser, kanske är det ett meddelande som vi alla egentligen inte förstår förrän vi blir äldre - ett meddelande att samhället innehåller olika typer av människor med olika förutsättningar, jag tänker särskillt på abbe, och hans familj - i berättelserna om madicken. men oavsett tycker jag att astrid genom alla år som författarinna gett en förvrängd bild av hur världen ser ut. hon uppmanar dessutom till både det ena och det andra på ett oroväckande sätt genom att ge pippi, & co hjälteroller. redan som små fostras vi i att det är okej att tämja på gränserna, det är okej att göra som man vill och barn kan behandlas hur som.

astrid lindgrens värld öppnar en dörr av möjligheter, och jag tror att min livliga fantasi och mitt frenetiska skapande i grund och botten finns i vad jag fick höra varje kväll innan läggdags. men lika väl som vi uppmanar våra barn till att tecknad film idag innehåller våld, och att det i dagens serier och såpor finns så mycket som ger en orättvis bild av verkligheten så har vi egentligen i alla år omedvetet gått på en rejäl nit, då vi naivt trott att astrid varit bra för oss...

m.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Intressant.. Jag har aldrig tänkt på det innan men astrid lindgran. Men det finns alltid ett buskap i alla barnfilmer. Den mest uppenbara av alla är WALL:E. Har du sett den? Ja kollar man riktigt noga på alla disneyfilmer kan man alltid hitta något gömmt budskap bakom de fina historierna! Man kan ju undra om det har någoninverkan. "Du får inte ljuga lilla gumman då får du lång näsa som pinoccio" (eller hur hans namn nu stavas)

Kraam

2009-03-21 @ 22:41:12
URL: http://hannasegen.webblogg.se/
Postat av: Hanna

Fint att jag skriver som en kratta. Min hjärna känns som skumgummi idag så jag skyller på det ;)

2009-03-21 @ 22:44:38
URL: http://hannasegen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0