2009-07-17

hur ska man veta vad som är rätt ? hur ska man veta vilket beslut som i framtiden kommer gynna en bäst ? jag tampas just nu med dessa frågeställningar &hur jag än vrider och vänder på mina möjligheter spelar hjärnan mig små spratt hela tiden.

antagningsbeskeden anlände förra veckan & medförde ett virr varr av känslor som bara skölde över mig. jag har inte riktigt sen dess kunnat vara mig själv. jag har vägt för- och nackdelar fram &tillbaka men trots det hittar jag ingen rätsida på saker &ting.

igår hittade jag ett mail i inkorgen där jag via bostadsförmedlingen huge.se fått en studentlägenhet i stockholm. plötsligt dök den där känslan upp igen: tänk om man skulle bege sig iväg till stockholm ändå. men eftersom att jag fortfarande står som reserv på min utbildning känns det inte så angeläget att tacka ja till erbjudandet.

längtan efter att få komma bort är just nu högst påtaglig. jag vill inget annat än att skaffa mig mitt egna lilla krypin och möta livets alla äventyr. men den iver jag känner skulle kosta mig så mycket - min älskade pojkvän. jag skulle kunna lämna livet här, för det finns en sannolikhet att jag blir antagen i stockholm till hösten, men skulle det vara värt det ?

jag sa redan från början att jag inte skulle åka utan rasmus. att istlälet skulle ta en termin i malmö och känna mig för. men lika mycket som den där äventyrliga sidan drar i mig vill jag bara följa mitt hjärta och stanna hos rasmus.

jag har alltid fått höra att man inte ska göra saker och ting för någon annan. att man ska gå sin egen väg & fatta sina egna beslut. men hur lätt är det liksom ?

att chansa och utan säkerhetsnät, kasta sig ut i något främmande hade egentligen varit den perfekta beskrivningen av mig. jag gillar att spela säkert, men oftast följer jag mina impulser och fattar beslut som ibland för mig mot toppen eller också mot botten.

idag, här & nu - efter en diskussion med rasmus imorse som innehöll en hel del tårar tänker jag gå emot vad som egentligen är jag. jag tänker fega, följa mitt hjärta & hålla fast vid den människa i hela världen som får mig att må som bäst.

att drömmen om stockholm får vänta en termin är delvis en besvikelse - men att bo ensam i en storstad utan människan jag älskar mest är inget alternativ. den sista tiden här jag lärt mig så mycket om mig själv. jag har bland annat lärt mig att skynda långsamt i längden kommer att vara till min fördel. jag behöver inte vara en ivrig slagskämpe för att lyckas, jag kan vara tuff & hålla huvudet kallt och ändå nå precis samma framgång som jag söker.

i mitt huvud är jag fortfarande velig - men i mitt hjärta känner jag det rätta. i mitt huvud vill jag vara äventyrlig och chansa - men i mitt hjärta vill jag aldrig vara ifrån honom som gör morgondagen värd att upplevas. men när kärleken är rätt, då väntar man !

m.