2009-01-15

på vägen hem fick jag mig sannerligen ett gott skratt. jag vet inte hur ni reagerar på namn, men jag är sån att jag får bilder av hur vissa människor är bara genom att höra deras namn. man associerar till olika saker, och namnen har ibland olika styrkor. egentligen är det inte så konstigt att man förknippar namn med saker, speciellt inte eftersom att det går mode i namn - det finns ingen i min ålder som heter exempelvis gunnar, eller leif - därför ger dessa associationer till äldre män, då äldre herrar i vår omgivning ofta heter sådant. men vad jag vill komma till är att när jag gick där, i hopp om att huvudvärken skulle lätta så i en trädgård på andra sidan kom en yngre kvinna ut från sitt hus, pratandes i telefon - samtidigt som hon kallade på sin lilla jycke. hunden var i storlek med en 1-liters mjölkförpackning, dock aningen kaxigare. den lilla råttan (uppmärksam som du förmodligen är, inser du kanske att hundar inte är my cop of tea) kutade omkring innanför staketet och uppförde sig något irriterande och djurets försök att verka hotfull var inte direkt gynnsamma. hundens försök att skälla liknade mest pip och var i allra högsta grad plågsamma och störande - i alla fall så fick matte nog, och började skälla på sin hund. hon ropade på honom - och här kommer vi till poängen. hunden, 1-liters-hunden hade de döpt till buster, hela effekten av att ett sådant litet djur heter något sådant farligt blir bara rolig och inte speciellt effektiv. hade jag mött en blodtörstig buster i den storleken hade jag fimpat honom som en cigarett och fortsatt med vad jag nu än var på väg att göra. men det är ju bara jag !

m.