2009-01-21

hela kvällen igår var gråt, och hela morgonen idag har varit gråt och resten av den här dagen kommer bara att vara gråt. jag försöker verkligen, i really do ! sitter här nu, ensam hemma och tänker på hur jobbigt det var att säga hejdå. kudden var minst sagt geneomblöt imorse. krampaktikt höll jag om dig, som i ett tappert försök att få dig att stanna. vi kommer alltid att ha varann, jag höll med när du sa så, men ändå - jag skanar dig redan och kommer att sakna dig ännu mer.

rasmus, klockan ligger här brevid - haha, den som jag slog ner så att en bit av kanten gick sönder, då när jag slängde iväg de där ihoprullade strumpparet och med all kraft försökte träffa dig i nyllet. du satte ihop den, och ställde den rätt - den har inte gått rätt på evigheter. men nu tickar sekunderna på och minutvisarn flyttar sig sådär med 60 sekunder intervaller (haha, no shit) men för varje gång den där jäkla klockan slår, klockan som kan hålla en vaken långt in på nätterna för att den är så sjukt högljudd - aa, just den klockan - när den varje sekund slår då slår mitt hjärta för dig också, och varje gång älskar jag dig ännu mer.

vill bara att din flygning ska så sjuukt snabbt, så att du kan komma tillbaka till santa barbara sätta igång datorn och ringa mig ! utan dig är jag inte ens en fis i rymden !

lillan.