2009-02-07

jag älskar min mamma, hon är det bästa som finns - men ibland ryker vi ihop och då sprutar tårarna, det flyger saker i huset och allt är allmänt kaotiskt - och hur man än gör, och verkligen anstränger sig så lyckas man ändå inte att undvika dessa stunder. men min mamma är den människan i världen som känner mig bäst, som vet hur jag tänker, som vet hur jag reagerar på saker - och som egentligen vet hur jag överhuvudtaget fungerar. ibland känns det som att hon känner mig bättre än vad jag själv gör ibland - och det visade hon prov på idag igen, när vi var på jakt efter tyg i stan..

mamma har en vision om att hon ska sy min balklänning och dagen idag har inneburit runder i stan sökandes efter det perfekta mönstret och det perfekta tyget. efter diverse insvepningar på stoff och stil var jag redo att ge upp - inget var min färg och jag är ytterst kräsen när det gäller siden, och silke och det måste matcha perfekt annars blir jag illamående. men mamma var inte den som var beredd att ge upp, vi åkte vidare och efter att ha lusläst diverse vouge- kataloger fann vi den, en perfekt fotsidig halterneck, och ett jättevackert mintgrönt/ turkost sidentyg. jag är frälst och nu håller jag tummarna för att mamma kan slutföra sitt uppdrag. enligt expediten i affären ansåg hon mamma ha alla skills för att kunna sy klänningen åt mig och jag tror henne - mamma visade nyligen upp en hel rad med blåsor som hon haft vid olika tillställingar så min klänning kommer bli perfekt. lite solbränna på det, fixade naglar och en tjusig håruppsättning och jag kommer vara drop dead gorgeous - iiih, exciting !

m.