2009-02-05

hört idag på väg hem från skolan: två äldre kvinnor står och samtalar, båda har varsen liten dammtuss i koppel
- jaa, nu har vi fått lägga sånt där nät över dammen, så att inte katterna ska äta upp fiskarna. de sitter där o lurar.
visst är det väldigt mycket katter i området ?
- jo, det kryllar av dem.
- tänk att man inte ska få ha sina grejer ifred.

kunde inte låta bli att fnittra när jag hörde detta mycket märkliga samtal. det lät ungefär som att de beskrev grannarna's 8-åriga tvillingpar - två pojkar som inte gör något annat än hittar på busstreck. någonstans kändes det som att de båda kvinnorna hade lyckats gå hemifrån utan sina hjärnor. det ligger ju inte alls i kattens natur att den ska jaga (känn sarkasmen) - den är född med en instinkt att samla mat - och fisk är ju bland det bästa. oavsett om det är en huskatt eller inte vet jag ändå inte hur man skulle kunna dressera en katt till att låta bli att jaga - det vore ju som att förbjuda mankind att tjäna pengar. så om man nu ska ha en damm i trädgården får man väl för i hellsike skylla sig själv om det inte finns några firrar kvar, när man dessutom vet att det finns katter i området.

är det bara jag eller finns det liksom en skör gräns mellan hundfolk och kattmänniskor, som gör att med ganska så små maginaler om denna beträds så brister det och det blir ett jäkla liv. jag är en kattmänniska, jag älskar katter och har själv två stycken. jag ogillar inte hundar, men om jag ska fortsätta ha husdjur är chansen stor att det fortsätter att vara katt. i alla fall så känns det som att det finns en spänning mellan hund- och kattmänniskor och dessa ser ofta till att ogilla varandra. det är ganska kul ändå hur människor ser till att placera sig i kategorier efter smak och tycke - men tur är väl det, för om alla hade varit varann lika hade jag nog byggt mig en månraket och flytt den här planeten. men någon måtta får det väl ändå vara, inte ska det behöva bli osämja bland folk - det är ju bara ytterst löjligt !

m.