2009-08-31

som en ringaren i notredam krökt tant stapplade man fram till entrén på malmö högskola. människors intensiva sorl om nya studier & ny stad surrade i öronen så att man håll på att bryta ihop. kroppen darrade som ett asplöv i en orkan & för en stund visualiserade man sig till en helt annan dimension. kacklet var öronbedövande, irriterande & meningslöst - jag var nervös så att jag höll på att skita ner mig.

efter att ha åkt hiss med 4 blivande klasskamrater, som jag i och för sig i den stunden var helt ovetande om, passade jag på att slinka ut ur hissen så fort den nått plan 3. jag försvann med bestämda steg mot ett gömställe för att krypa ihop i en vrå med nummer två av stieg larssons tre. en instinktiv tanke sköljde över mig; ingen stör en nörd !

plötsligt började folk plocka med sina pinnaler. väskor, block & hela fadderullan. nu är det dags. jag satte mig längst fram - det ger väl ändå ett helt okej intryck av intresse & engagemang ? jag som aldrig använder mina brillor pillade genast upp dem och började omsorgsfullt putsa glasen. ett snille måste ju med stolthet bära sitt attribut. snack, vad håller jag på med & vad fan gör jag här ?

läraren, hohojaja - vilken dam alltså. som klippt & skuren ur en artikel i hemmets journal. jag står för det jag säger, & därför tänker jag också vara så fräck att kalla henne tant. men vilken kvinna. hade jag vart närmre 40 årsåldern & av motsatt genus hade jag ringt om en lunchdejt. för även om margareta inte faller mig i smaken klädmässigt så var hon en jävel på att fånga min uppmärksamhet & det händer sällan. jag syftar givetvis på studiesammanhang - ni kan vara lugna vänner ! när det gäller lärare finns det bara en som lyckats imponera på mig - och denne är the one and only paul holm. inte bara för att vi delade samma intresse, då, malmö ff - utan för att han satte mvg på mig i samtliga SO'ämnen. skämt å sido - han var en fena på att få mig att tänka outside the box, och jag ångrar inga dispyter som under högstadieåren uppstod med jämna mellanrum för att tämja mig, tonårs- lejonet som åt lärare till morgon, middag och kväll. men för att återkomma till damen i kåldolmefärgad filtkjol så tror jag bestämt att hon är paul holm's överman - med råge.

jag som skulle uppföra mig lugnt & sansat och med låg profil blev som förbytt. uppropet skedde under städade former och jag lät bli att kasta suddigummin på någon eller något. sånt som gärna förekommer i trängda situationer, eller ? med spetsade öron lyssnade jag efter bekanta namn, och där... rebecka grube. 1-0 till knullrufsen i randigt. jag & rasmus hade sovit var för sig under natten, så för att förklara min tämligen grova beskrivning av dagens frisering så hade jag faktiskt fönat håret. men rebecka grube var ett mycket bekant namn och jag sken som en sol över att faktiskt känna en kotte i klassen som nog allt får beskrivas som ett gäng original.

men så inte förrän efter lunch vaknade vilddjuret i mitt inre. högskolans första övning bestod i att associera, och det vill jag lova är en förmåga jag besitter utan att blinka. plötsligt stod jag framme vid tavlan med en tjej som snackade typ småländska. orden regnade ur min mun & jag kunde inte låta bli att känna mig aningen stolt när jag trots rödtonade kinder förklarade mina funderingar kring begreppen kontroll & religion. fönsterrutorna skramlade och argumenten smattrade som skott från en kulspruta. vem ville inte göra sin röst hörd liksom ? nådde vi någon slutsats, sällan - men jag hade begått min livs största misstag, minus miss. jag hade övervunnit rädslan över att faktiskt vara mig själv första dan. är det liksom lönt att sitta inne med en massa funderingar inför ett gäng helt okända typer som för eller senare kommer inse att jag inte är någon boknörd, utan en vanlig sällskaplig själ i jakten på framtiden.

sammanfattningsvis var första dagen inte en pinne i röven, inte ens kändes den som en tandpetare en liten bit upp. inte irriterande & obekväm som jag hade utgått ifrån. jag var nervös, ja till & med så nervös att jag ville kräkas i min egen väskan - men det släppte när jag kunde låta mig själv vara jag. jag är bekväm, försiktig och iakttagande men bekväm.

jag är numera student vid malmö högskola på program MKV, på K3. det låter så förbannat fint så vibratorn får ligga kvar i lådan. jag skoja ! jag är tillbaka, tillbaka för att stanna. ångesten & oron över besvärliga tankar så som: jag tror jag vet vad jag vill, men det vet jag inte, har spolats ner i toaletten som två döa guldfiskar. jag är åter på banan & denna terminen är 110 % fokus, och lika mycket jävlarenama - till våren ses vi på jmk, men innan dess ska jag visa vart skåpet ska stå.

över och ut !

m.