morgondagen bringar skräck och förväntan

2009-08-30

hösten står för dörren. riktigt oväntat ! det liksom känns i hela kroppen att vädret har tagit en annan skepnad. stundom kastar solen sina varma strålar på en, men lika ofta skakas man om av rejält kyliga vindar som påminner att det är dags för tjockare kläder & bättre skor.

imorgon börjar skolan & jag påbörjar då också min första termin av högskolestudier. jag har det där "ny i klassen"- pirret i magen och fasar lite för morgondagens upprop. vad ska man säg ? hur ska man va ? vem är där ? någon jag känner ?

mer än 10 veckors trygghet är nu förbi. jag får nu räkna med studier, extraknäck, vardag och schemalagt umgänge med pojkvännen. när man under 3 månaders tid spenderat varje vaket och inte vaket tillstånd tillsammans känns det ovant att bädda i sängen för att vara ensam. men lyckligt vis är han alltid på behändigt avstånd, inte längre på andra sidan jorden. i höstrusket kommer hans närhet att behövas !

men hur gör man då, när man pluggar på högskola ? trots att jag lusläst brevet som ansvarige Margareta Melin skickade ut i mitten på sommaren så går det inte att känna någon form utav lugn. trots att jag är högst medveten om kursens innehåll känner jag mig som en kamel i en höstack, det vill säga TOTALT MISSPLACERAD. plötsligt känner jag mig oduglig och inte alls till mods med höstens planer. är jag säker på vad jag vill ? i djungeln av beslut har jag kanske förhastat mig ? jaja, det återstår att se. imorgon är jag nog klokare på min situation, är jag en högskole student eller är jag inte ?

så med en intensiv skräck, och förväntan ska jag nu under kvällen förbereda mig inför vad som komma skall. det hela kan sluta på två sätt - och jag oroar mig egentligen inte får något av dessa senarion. jag ska bara se till att vara hel & ren, och vara mig själv. vilket jag brukar vara bra på. bortsett från just denna stund då jag faktiskt har målarfärg i örat !

m.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0