stuck in between; what is fantasy and what is real ?

2011-09-23

hand upp. hur många har sett the truman show ? inte alla, okej. i så fall; do it ! nu kommer vi till kvällens cliffhanger...döön döön dööön !

håller jag, maria agata ohlin, 900119-XXXX och så vidare, faktiskt på att bli galen ? att jobba med utsikten över ett torg får en verkligen att fundera. alla dessa människor; who are they ?

jag kan inte vara ensam om att, ibland, känna mig fången i vardagen, det är omöjligt. faktum är, det är inte obehagligt. ibland är det jävligt rogivande att känna tryggheten i att vara just där man är, och att man hur mycket man än försöker, faktiskt inte kommer att komma någon längre vart.

ändå kom paniken krypande nu när jag, ensam på min kammare, började bearbeta att jag flera gånger denna veckan, kommit på mig själv med att föreställa mig själv som huvudkaraktären i en fejkvärld. är det nu, på riktigt, jag bör göra några dramatiska förändringar ? sånt här kan verkligen äta upp mig inifrån.

mitt i den här galenskapen blir jag arg på mig själv. sluta sök efter anledningar att inte vara lycklig över det du faktiskt har. gör något åt det, god damn it !

må hända att jag gjort slag i saken och faktiskt besvarat mitt föregående nervösa sammanbrott, eller så kommer bara min publik, att frenetiskt klia sina hjässor och inte förstå ett dyft. varken eller gör mig någon större åverkan. jag bara är i en period där saker och ting känns betydligt lättare att handskas med så fort de får ta fart ute i fria luften. hösten har den effekten på mig. jag får så mycket myror i brallan när klockan tickar att vi snart måste gå i ide. då måste jag plötsligt agera kreativt och producera.

end of story med solkiga dagens outfit- inlägg eller drypande, dötrista, you gotta' try this- predikningar. om jag nu vill spotta ur mig vad som verkligen gnager in i mig, tänker jag göra det !

hang loose, bromontana !

PEACE,
m to the a r i a.
________________________________
uppdatering:


svar ja, jag tror att jag snuddade vid en hel del existentiella dilemman där. the truman show är faktiskt en fantastisk film, som förvisso tar upp en hel del intressanta frågeställningar angående det fria ordet, men också hur vi faktiskt lever våra liv. det tycker i alla fall jag. du lär aldrig få uppleva mer än du faktiskt är nyfiken på. med det sagt menar jag inte att vi alla ska gå bananas med en snubbe i gul hatt och hitta på en massa sattyg, men det skadar inte att ha ett öppet sinne och en nos att vädra sig till äventyr med. det är bara du som är kapten på din resa, så lossa ankar och hissa segel innan det kommer en läbbig kapten krok och sjöhalar dig.

det där sista är till och med för diffust för mitt eget bästa. jag tänker göra som en viss ung dam, med sjukligt ful lugg, i min nya favvo såpa. jag tänker fall in i dvala och på vägen dit räkna sjöjungfrur.

godnatt y'all !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0