because i'm worth it
2011-03-19
fair and square. jag börjar inte komma ifrån lchf-tänket, det är nog snarare så att äta hälsosamt börjar inta en mer självklar roll i min kost och mina vanor. jag tänker inte så mycket på det längre. det är skönt att slippa räkna. på måndag har det gått fyra veckor. då blir det ny vägning och mätning. jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. jag känner mig fastare, men framför allt piggare.
de två första veckorna var jag extra hängiven min metod. jag la hela min själ i att komma in i det "rätta tänket". jag läste på och framför allt höll jag koll. de senaste två veckorna har inte alls känts så strikta. jag har haft minst lika bra koll på vad jag stoppat i mig, men jag har unnat mig saker på ett annat sätt. det känns både bra och dåligt.
på ett sätt känns det som ett misslyckande att jag inte ens klarade fyra veckor utan socker. det har nämligen inträffat ett par gånger under den här perioden att jag ätit glass, godis, bröd, druckit läsk och så vidare. besviken ? delvis. mest av allt känner jag mig stolt. jag har nämligen tagit mig igenom fikor och myskvällar utan att frossa i mig av allting. jag har ätit lite grann och sen hejdat mig själv och det har fungerat. är det inte så det ska vara ?
att belöna sig själv med något gott har skett kontrollerat istället för helt okontrollerat som förut. det kunde liksom sluta med att jag mådde så dåligt för att jag hade ätit så mycket under en och samma kväll att jag flera dagar efter själva frossandet fortfarande kunna känna hur dåligt jag mådde på insidan.
hela den är lchf-snurran har delvis inneburit mycket uppmärksamhet, bra och dålig sådan. folk har liksom frågat varför. jag har gärna velat berätta, men stundom känt dum. jag gör inte detta för att andra ska tycka att jag försöker vara märkvärdig, utan för att jag vill bli bättre på att lyssna på min kropps signaler. jag har så många gånger känt mig ur balans, men att plötsligt blir mer medveten har gjort det roligare att äta och allting har blivit mer harmoniskt.
varje måltid känns på något sätt mer värdefull än förut. jag tycker det är roligare att stå i köket. jag vill storhandla och planera. det bästa av allt är nog att jag känner mig bättre på insidan utan att jag egentligen behövt förändra särskilt mycket. jag känner mig inte heller dum om jag unnar mig någon godsak. jag känner snarare att det är roligt, för att jag kan äta med det där sunda förnuftet som jag förut saknat.
så fort familjen samevall/lundborg flyttat till malmö i april. drar jag och fanny igång med riktig träning. jag tycker att det ska bli kul. jag är hungrig och taggad på att komma iform. nu är det inget snack utan verkstad, inte denna gången. i sommar kommer jag ha en platt mage och en fast rumpa. jag kommer stråla för det är jag värd ! och tills dess fortsätter jag att tänka på kolhydrater och mängden socker i den dagliga kosten. mitt bästa råd är dock att äta allsidigt och varierat för att det passar för det mesta både kropp och plånka !
m.
fair and square. jag börjar inte komma ifrån lchf-tänket, det är nog snarare så att äta hälsosamt börjar inta en mer självklar roll i min kost och mina vanor. jag tänker inte så mycket på det längre. det är skönt att slippa räkna. på måndag har det gått fyra veckor. då blir det ny vägning och mätning. jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. jag känner mig fastare, men framför allt piggare.
de två första veckorna var jag extra hängiven min metod. jag la hela min själ i att komma in i det "rätta tänket". jag läste på och framför allt höll jag koll. de senaste två veckorna har inte alls känts så strikta. jag har haft minst lika bra koll på vad jag stoppat i mig, men jag har unnat mig saker på ett annat sätt. det känns både bra och dåligt.
på ett sätt känns det som ett misslyckande att jag inte ens klarade fyra veckor utan socker. det har nämligen inträffat ett par gånger under den här perioden att jag ätit glass, godis, bröd, druckit läsk och så vidare. besviken ? delvis. mest av allt känner jag mig stolt. jag har nämligen tagit mig igenom fikor och myskvällar utan att frossa i mig av allting. jag har ätit lite grann och sen hejdat mig själv och det har fungerat. är det inte så det ska vara ?
att belöna sig själv med något gott har skett kontrollerat istället för helt okontrollerat som förut. det kunde liksom sluta med att jag mådde så dåligt för att jag hade ätit så mycket under en och samma kväll att jag flera dagar efter själva frossandet fortfarande kunna känna hur dåligt jag mådde på insidan.
hela den är lchf-snurran har delvis inneburit mycket uppmärksamhet, bra och dålig sådan. folk har liksom frågat varför. jag har gärna velat berätta, men stundom känt dum. jag gör inte detta för att andra ska tycka att jag försöker vara märkvärdig, utan för att jag vill bli bättre på att lyssna på min kropps signaler. jag har så många gånger känt mig ur balans, men att plötsligt blir mer medveten har gjort det roligare att äta och allting har blivit mer harmoniskt.
varje måltid känns på något sätt mer värdefull än förut. jag tycker det är roligare att stå i köket. jag vill storhandla och planera. det bästa av allt är nog att jag känner mig bättre på insidan utan att jag egentligen behövt förändra särskilt mycket. jag känner mig inte heller dum om jag unnar mig någon godsak. jag känner snarare att det är roligt, för att jag kan äta med det där sunda förnuftet som jag förut saknat.
så fort familjen samevall/lundborg flyttat till malmö i april. drar jag och fanny igång med riktig träning. jag tycker att det ska bli kul. jag är hungrig och taggad på att komma iform. nu är det inget snack utan verkstad, inte denna gången. i sommar kommer jag ha en platt mage och en fast rumpa. jag kommer stråla för det är jag värd ! och tills dess fortsätter jag att tänka på kolhydrater och mängden socker i den dagliga kosten. mitt bästa råd är dock att äta allsidigt och varierat för att det passar för det mesta både kropp och plånka !
m.
Kommentarer
Trackback
