2011-08-09

jag kom aldrig iväg till pildammarna. det började regna och inte lite heller. nu skiner såklart solen som aldrig förr. det vänder på en ett-öring. jäkla väder. om jag ska vara ute, då vill jag kunna vara det hela dagen. njuta av värmen och inte ta mig hem förrän sen eftermiddag. det har inte gått på hur länge som helst. det är fint när man vaknar, men lagom efter frukost mulnar det på och blir inte fint igen förrän det är "för sent" att cykla till stranden. jag blir less. mest less blir jag för att jag är så jäkla bekväm; som tycker att nu är det inte lönt, för nu har hela dagen gått. nu kan jag lika gärna börja jobba. så slipper man ha ångest för att man inte är ute.

mamma och pappa kom hit istället. de hjälpte till och monterade en jättestor tavla. vår fina världskarta som ska hänga på väggen vid matbordet. jag älskar den. föll för den samma sekund som jag såg den. jag är så nöjd med inredningen som den är nu. det har verkligen hänt saker de senaste veckorna. det känns iordning på något sätt. vår inredning passar inte en 1,5åring- så ella får se upp, men den passar oss så himla bra ! vi har verkligen hittat något mitt emellan vad jag tycker och vad rasmus tycker. så fort sista tavlan är uppe ska jag visa er bilder. jag tror inte ens ni kan föreställa er hur det ser ut. och det är ju egentligen inte så konstigt !

om en timme sitter jag på cykeln till träningen. det ska bli skönt. jag hoppas inte jag knäcker mig mitt i, som igår. hela andra hälften kändes som en evigt lång uppförsbacke och när jag, efteråt, gick trapporna ned från friskis & ut till parkeringen kunde jag knappt känna mina ben. hela passet var bra igår förutom att jag inte var i mitt livs form. mitt problem då är att jag tittar mig själv i spegeln och tänker: "slutar du trampa nu är du fet och hur snyggt är det att vara fet ? kör kör kör, eller ska du gnälla som en annan tjockis ?" så när jag redan är på bristningsgränsen och min kropp skriker efter återhämtning då pryglar jag på mig ytterligare och kör tills jag är svajig av mjölksyra och illamående. det är skönt, när man fått dra några djupa andetag och hittar sig själv igen. då vet man att man lever. men är det egentligen hälsosamt att titta sig i spegeln och säga det man mest av allt fruktar ? om inget annat så verkar det motivera mig. jag hoppas bara att jag är stark nog och inte låter det komma inpå mig. för så igång som jag varit sista tiden, det har jag inte varit på länge och det borde istället göra mig stolt !

jag måste nog dra igång någon spotify- lista med upptempo-låtar nu innan jag somnar. jag vill inte vara seg till träningen. järnet ska ges idag ! måste ta igen för att jag mådde som jag mådde igår. utmana !

m.