ljuva lördag

2010-10-31

jag och rasmus lurade in victor & venessa till oss igår förmiddags. vi lockade med frukost i utbyte mot skjuts till ikea. inte hade vi en tanke på, förrän vi anlände, att det var lönehelg och hela södra skånes svensson svenssons också hade resonerat vid frukosten att, ikea -det är dit vi ska tillbringa dagen. jag dog lite när jag såg alla bilar på parkeringen.

långsamt räknade jag till tio och vässade sedan armbågarna. bara vad vi skulle ha fick vid med oss, och lite till. jag skrattar för mig själv. jag är så j**** dum, kamprad har mig virad runt hans, säkert, tjocka lillfinger. jag blir exakt så köpgalen som jag kan tänka mig att han vill att jag ska bli. hem kom vi med; en klädstång, två lampor, fler mjöd-ölglas, julklappspapper & snöre, korgar, en tavla och lite annat smått och gott. dryga 1500 kr fattigare, blev nästa projekt att packa in sig i svågers bmw, som i vanliga fall upplevs som ganska rymlig. där satt vi, alla med något i knät, mer eller mindre, hukade för något stort och otympligt på tvären i victors stackars bil.

rasmus monterade klädstång och jag städade tills vi nästan fick bråttom. jag vet inte varför, men inför den här helgen har det känts som att det var evigheter sen jag hade en ledig helg. det är det inte, typ två veckor. i alla fall så har jag väntat hela veckan på helg, mer än vanligt. kanske för att vi hade ordentligt med planer för en gångs skull.

fanny och linus var utan ella igår så vi hade bokat bowling och restaurang som kvällsaktivitet. hur lyckat ? jättelyckat. jag hade så roligt och ville inte att kvällen skulle ta slut. trots stortorsk på bowlingen kunde jag njuta av kvällen. höjdpunkten förutom sällskapet var helt klart min mozarellagratinerade kalvytterfilé med klyftpotatis & rödvinssås. lilla torg är ingenting jämfört med möllan. man blir aldrig besviken !

efter att ha ätit sig så mätt att byxknappen nästan gav vika blev det en sista suck hemma hos oss. vi, läs jag, skrålade nästan sönder rasmus mickar till lips. linus sa det utan att blinka; efterfestvarning big time, och ändå var klockan knappt tolv. somnade det gjorde jag utan att blinka (?), men det sägs ju att man ska ge upp när man har som roligast och så blev det. oj, vad jag älskar er underbara ! tack för igår, ni vet vilka ni är.

m.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0