2010-11-24

jag har lovat mig själv att aldrig bli beroende av något. det är väl klart att alla har hang-ups. jag har liksom också ovanor som jag borde jobba på, men beroende skulle jag nog knappast vilja påstå att jag är. första steget i ett beroende eller, förnekandet ? åtminstonde har jag aldrig tidigare varit så besatt av någonting sen jag var sju år gammal och fick en tamagotchi. det här berondet är tråkigt nog ganska så likt tamagotchin. det var alltså inte bara en liten fluga som snabbt skulle dra förbi, utan vänner, det är en ny era för låtsasdjur i fickformat.

appar. appar. appar. appar finns överallt. det finns appar för precis allting. i min iphone har jag nog lyckats hitta en hel drös med onödiga appar. vad sägs om ikea-katalogen, direktlänk till HMshop online, hemmakvälls egen app och så klart alla de där "nödvändiga" facebook, spotify, reseplaneraren m.m...men åter till mitt beroende.

jag spelar inte så mycket spel. jag blir bara arg, får nervösa sammanbrott och slår sönder saker om jag skulle förlora. iställer har jag hittat en betydligt mer lugnare sysselsättnig att pilla med på bussen till jobbet, på lunchen och när helst jag får lite tid över. farmville kan ju slänga sig i vägen, det nya it är smurfs village. ja, tragiskt men sant. jag bygger en smurfby i telefonen, odlar diverse grödor och skyddar mina små blåa krabater i luren från en ettrig och mycket elak gagamel. jag är helt besatt. blir helt bölig om jag skulle glömma bort att skörda mina vattenmeloner. på arbetstid försöker jag att hålla det diskret, men nöden har ingen lag. mina smurfar måste ha mat !

m.