2010-03-23

det spelar liksom ingen roll att det än går att skymta små enstaka snöhögar av det som för ett par veckor sedan orsakade stor förödelse. jag lägger mycket hellre märke till alla snödroppar och vintergäck som stuckit sina yrvakna huvuden ur jorden.

när jag tittar ut och möts av ett virrvarr av fortfarande dova färger i brunt och grått, blundar jag och drar ett djupt andetag och försöker minnas känslan från i fjol när gräset fortfarande var grönt och träden blommade i skira färger. jag skrattar gott när jag ser ett litet barn tulta ut genom ytterdörren i stövlar och klumpig overall, men snart är det bara ett minne blott.

snart kan vi andas vår. om vi bara skrapar lite på ytan kommer snart världen uppenbara sig i knopp och så småningom också slå ut. ny energi kommer att spridas och glädje, värme och kärlek kommer att spira. solen och allt det gröna är bara ett stenkast iväg.

att andas vår ger hopp och längtan. jag tycker egentligen att mitt liv lunkar på i normal ton och jag mer än trivs med tillvaron, trots det får jag också känna att våren förkunnar om allt det där nya som också är till för mig, trots att jag redan har det bra. jag tror att våren ger många en skjuts att faktiskt ta tag i ting - den innebär något nytt. jag behöver inte det, inte i år och istället ska jag passa på att njuta extra av det jag har. istället för att fokusera på att uppnå perfektion och röra om i min tillvaro, ska jag njuta och visa tacksamhet för hur bra jag mår och hur bra jag har det. våren ska få vara min skjuts för att istället visa uppskattning.

nu sprack plötsligt himlen upp och bortom det grå finns en ny dag, med nya möjligheter. jag ska ta en joggingrunda och visa världen hur tacksam jag är för friska ben. det är en ganska bra melodi, eller hur ? ta hand om dig, du också !

m.