2010-08-03

på morgonen till jobbet är jag som en zombie. på bussen sitter jag gärna ensam och bara iakttar, liksom studerar människor i farten. det finns liksom inte energi att göra något annat och jag lyssnar mycket hellre på surret från staden som nyss vaknat än stirrig musik.

i alla fall så har jag ofta kommit på mig själv med att undra varför människor pratar i telefon på morgonen. om man är sambo, då har man väl antagligen sagt allting till sin sambo innan man gick hemifrån, eller? och om man inte är sambo och snackar med, säg en vän eller väninna. -jag kan förstå att man rings efter jobb eller skola för att berätta hur dagen varit, men hur kan man ha så himla mycket att prata om när man nästan precis vaknat ? det kan ju inte ha hänt särskilt mycket...eller kan det det ?

är det bara mitt livs som är så händelselöst på morgonen ?

m.