2009-11-03

jag har blivit lite för paranoid och nojig för mitt eget bästa, tror jag. det knackade på dörren nyss. ingen där. konstigt ? eller jag tittade bara ut genom det lilla fönstret, men man kan se om det står någon vid dörren där. inga fötter syntes. hmm ? jag vågade i alla fall inte öppna. när jag är ensam hemma och det är mörkt. håller jag mig där uppe så mycket som jag kan. jag tycker det är jätteotäckt att folk kan se mig. tänk om en livsfarlig mördare skulle gå omkring i vårt område med ett snipergevär...då skulle ju jag vara ett jättelätt och oskyddat byte. det är liksom fönster på hela nedanvåningen. jag är faktiskt lite rädd ! hoppas mamma och pappa kommer hem snart !

m.