2009-05-07

för mig är tyskland ett grått och tråkigt land. ett land med en skamlig historia och där människor ytterst sällan visar ett leende. 4 berlindagar senare har jag lite mer kött på benen än så, och mycket av fördomarna som jag burit med mig har en gång för alla gått till graven - men jag är också erfarenheter rikare och inte alla dessa har varit till det positiva.

en klassresa är alltid en klassresa. det vill säga , det är alltid en resa omsluten av gemenskap och mångt om mycket delade intressen. det finns en närhet, men också en ovishet och en klassresa resluterar ofta i många nya relationer. relationer i den benämningen att du ofta får kontakt med redan existerande bekantskaper, men mer på djupet.

som många andra klassresor som arrangeras på gymnasienivå var även den här fylld av en hel del alkohol, lite sömn, skrattattacker men givetvis också drama. jag skulla kunna hålla på i timmar och i detalj beskriva vad jag tillsammans med mina underbara klasskamrater fått uppleva, men för det första är jag alldeles för trött och för det andra så skulle det ta, som jag sa alldeles för lång tid.

bilderna är inlagda och jag ska under kvällen bearbeta mina nya erfarenheter, skriva ner lite och påbörja min djupstudie angående den tyska underrättelsetjänsten stasi som härjade under 70/80 med sovjetunionen som storebror. jag är verkligen helt såld på föredetta östtysklands kontroll och besöket till stasi's högkvarter har fått mig att tänka i andra banor angående min karriär. nu ska jag knapra i mig några bitar ritter sport och invänta samtal med pojkvännen. för tillfället brinner santa barbara och hjärtat är i halsgropen, bara inget händer min baby.

en trött maria tackar för sig, och lovar att uppdatera er mer senare angående tysklandsturen.

m.