2009-05-08

natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag av att rasmus skickat sms. mitt tillstånd, vid den allt förtidiga timme kan nog definieras som något i stil med halvdöd, och jag var just i det ögonblicket inte särskilt mottaglig för information. jag skummade igenom texten, och uppfattade nog inte riktigt vad det hade stått, och inte förrän senare på dagen tog jag åter upp mobilen för att läsa sms'et ytterligare en gång. då bröt paniken ut och jag kan ju meddela att hemresan var en mardröm eftersom att jag endast kunde tänka på rasmus, förfärligt mycket rök och hettsiga lågor.

sen hemkosten har jag uppdaterat mig angående läget i santa barbara. tackvare hanna, och johanna och deras bloggar har jag lyckats följa den dramatiska vardag som de just nu lever i. otäcka färder genom stan omslutna av tung rök, och aska - evakueringar och skadade brandmän.

igår hade jag ett långt samtal med rasmus och läget var okej. han var fortfarande hemma, men den extrema hetten gör det omöjligt för dem att ha fönsterna stängda, och detta resulterar i att allting luktar rök. jag är orolig. särskilt eftersom att jag väcktes av rasmus som imorse skickade sms och berättade att nu även han blivit evakuerad. skogsbränder är ett vanligt fenomen i trakterna där han bor, och brandmännen är rutinerade. men detta verkar vara den mest extrema branden på mycket länge. igår berättade ralle att över 5 miljoner kvadratmeter brunnit upp.

det enda jag kan tänka på är den extrema panik som just nu måste råda på många ställen runt om i i santa barbara. hur människor ser sina hem gå upp i rök, och hur desperata barndmän försöker kontrollera bångstyriga lågor som dansar över staden. nu vill jag bara att rasmus ska komma hem. komma hem där han är säker, och så att jag kan ta hand om honom. jag älskar honom så, och allt detta är bara så himla otäckt.

m.