världarnas krig
2009-03-22
fastnade framför en science fiction rulle i fredags, världarnas krig - ursprungligen en bok av H G Wells från 1898. att det var en steven speilberg filmatisering gjorde faktsikt inte saken bättre - och fortfarande är science fiction i min värld orimligt, otäckt och inte det minsta spännande. men rutinen att slötitta på tv innan läggdags gjorde att jag såg klart filmen.
and the story goes.. frånskilda ray har ungarna över helgen, och plötsligt drar ett hemskt åskoväder över stan och de bestämma sig för att ta sig till barnens mamma - men hon har åkt till sin mor i boston med sin nye man. ray och ungarna bestämmer sig för att ta sig dit. de upptäcker ganska snart att åskovädret inte är ett åskoväder utan utomjordiska maskiner som plötsligt tar sig upp från marken och som verkar ha en enda uppgift att utplåna mankind. kaoset är inget annat än tumultartat och människor fly i panik från förgörarmaskinerna. maskinerna som verkar livnära sig på människoblod är ettriga och genomsöker alla hus i jakt på undangömda - men ray och rachel, hans dotter lyckas att komma undan maskinerna. robbie, sonen har de lämnat då han tappert ville slåss mot maskinerna, och ray tvingas släppa taget. de fortsätter sin resa och slutligen når de morföräldrarnas hus i boston, och även robbie väntar där välbevarad. mördarmaskinerna uppför sig konstigt och på något konstigt sett dör de, eller tappar sina krafter så att de för militären nu blir lätta byten.
som jag sa är inte science fiction något jag föredrar, egentligen vet jag inte vad som är min genre när det gäller film. men som med alla andra filmer som har övernaturliga inslag med utomjordingar som bara vill skada planeten jorden får även denna rulle en bottenplacering.
tom cruise som spelar ray är fruktansvärt snygg och en av mina favoritbarnskådisar dakota fanning medverkar också, och hon är så där galet känslig, oskyldig och fantastisk att man inte kan låta bli att slukas av hennes agerande trots att storyn var kass. så jag antar att skådespelarinsatserna väger upp den torra och klychiga storyn...
m.
fastnade framför en science fiction rulle i fredags, världarnas krig - ursprungligen en bok av H G Wells från 1898. att det var en steven speilberg filmatisering gjorde faktsikt inte saken bättre - och fortfarande är science fiction i min värld orimligt, otäckt och inte det minsta spännande. men rutinen att slötitta på tv innan läggdags gjorde att jag såg klart filmen.
and the story goes.. frånskilda ray har ungarna över helgen, och plötsligt drar ett hemskt åskoväder över stan och de bestämma sig för att ta sig till barnens mamma - men hon har åkt till sin mor i boston med sin nye man. ray och ungarna bestämmer sig för att ta sig dit. de upptäcker ganska snart att åskovädret inte är ett åskoväder utan utomjordiska maskiner som plötsligt tar sig upp från marken och som verkar ha en enda uppgift att utplåna mankind. kaoset är inget annat än tumultartat och människor fly i panik från förgörarmaskinerna. maskinerna som verkar livnära sig på människoblod är ettriga och genomsöker alla hus i jakt på undangömda - men ray och rachel, hans dotter lyckas att komma undan maskinerna. robbie, sonen har de lämnat då han tappert ville slåss mot maskinerna, och ray tvingas släppa taget. de fortsätter sin resa och slutligen når de morföräldrarnas hus i boston, och även robbie väntar där välbevarad. mördarmaskinerna uppför sig konstigt och på något konstigt sett dör de, eller tappar sina krafter så att de för militären nu blir lätta byten.
som jag sa är inte science fiction något jag föredrar, egentligen vet jag inte vad som är min genre när det gäller film. men som med alla andra filmer som har övernaturliga inslag med utomjordingar som bara vill skada planeten jorden får även denna rulle en bottenplacering.
tom cruise som spelar ray är fruktansvärt snygg och en av mina favoritbarnskådisar dakota fanning medverkar också, och hon är så där galet känslig, oskyldig och fantastisk att man inte kan låta bli att slukas av hennes agerande trots att storyn var kass. så jag antar att skådespelarinsatserna väger upp den torra och klychiga storyn...
m.
Kommentarer
Trackback
