2009-07-23

ibland när jag ser på film känner jag mig så naken. inte bokstavligt talat naken, utan blottad &  utnyttjad. efter gårdagens filmupplevelse; marley & me, slog det mig hur stor kontroll filmskaparna faktiskt har på oss.

kanske är det bara jag som tänker på det, men faktum är att det ligger så fruktansvärt mycket kontroll och psykologi bakom en film. som jag ser det är en film uppbyggd på människors generella reaktioner. visst fungerar vi inte på samma sätt, och inte alltid är våra reaktioner jämförbara, men generellt är vi ganska lika varann när det gäller att uttrycka känslor.

ständigt manipuleras vi. filmskaparna har sen filmens första minut övertaget och utifrån specifika scenarion kotrolleras vi - hur vi ska känna i filmens slutscen är beroende av vilken känsla som byggts upp genom filmens handling.

genom filmen bygger vi upp ett förtroende eller så tar vi avstånd. när filmen är slut känner vi antingen lättnad, sorg eller så är vi rent av pist off. det är faktiskt ganska intressant hur en film faktiskt kan få oss att bli alldeles sentimentala eller också få oss att känna något så dramatiskt som hat.

marley & me, filmen som jag berättade om igår är ett praktexemplar på en film som verkligen kan manipulera en. redan från början bygger man upp en relation till filmens karaktärer. som djurvän/ husdjursägare känner man igen sig extra. genom filmen får man följa en individ redan från början, det vill säga när individen (i detta fall en hundvalp) är liten. därefter passerar dagar & år, och man lär känna individen på djupet.

jag vill ju egentligen inte avslöja slutet på filmen, men jag tror att ni är ganska medvetna om vart detta kommer leda. när man får följa karaktären genom livet och det plötsligt händer något oanat då är den normala reaktionen att man känner med individen ifråga. är det ett lyckligt slut känner man antagligen välbehag och är glad för dennes skull. skulle senariot utspela sig på motsatt vis då är det sorg och förtvivlan man känner.

kanske är det inte någon big deal. jag antar att det är tjusningen med att se på film att man liksom sveps med. men jag tycker fortfarande att det är en hel vetenskap det här att en människa någonstans sitter med en story, som jag sedan, hemma i min tv- soffa, köper rätt upp och ner, och där skaparen i varje moment i princip vet hur jag ska reagera.

att påverkas & manipuleras har ju egentligen inte bara med film att göra. vi utsätts ständigt för situationer där vi inte alltid har kontrollen. för mig är detta en skräck. som nyvuxen är det en oro att inte riktigt kunna ha kontrollen - men jag antar att man lär sig med tiden. jag som nästan jämt & ständigt måste ha kontroll vet inte riktigt hur jag ska hantera saker & ting när jag vet att det runt varje knut lurar någon som kan få mig dit den vill. om man som jag tycker att alla tv- shop's produkter är fantastiska och att alla erbjudande i alla reklamblad låter lysande då bör man nog vara på sin vakt. annars kommer jag sitta där med 25 st träningsmaskiner eller en årsförbrukning av schampoo mot tunnt hår fastän jag har en kalluffs som en pälsmössa...

m.