2009-07-07

jag insåg idag hur mycket man vill nu när det är sommar, men hur knappa finanserna är - och hur viktigt det dessutom är att hålla i det lilla som finns om det nu bli studier till hösten.

dagen har bestått i delvis fönstershoppande och en superduper- lång fika med rasmus, och fröken lundborg. förhoppningsvis väntar studier till hösten för alla tre. fanny och linus är dessutom på jakt efter bostad, tillsammans. jag är så glad för deras skull ! eventuellt kommer de att flytta in i en fantastisk tvåa nära värnhemstorget och jag är så himla avundsjuk.

min framtid är så förbaskat ovis. jag vill bara ha det där förbannade antagningsbeskedet så att man kan börja planera framtiden. jag befinner mig förtillfället i ett stadie där jag inte kan göra någonting alls. allt är så brutalt segt och osäkert. men om någon vecka vet jag förmodligen & då får vi se hur det blir. kanske är jag student i stockholm, eller en arbetslös rackare fast i skåneland.

rasmus säger att jag är knäpp. men jag fantiserar om inredning, bil och porslin. jag har ett mål, och det är att bli snuskigt rik. det är en lögn att pengar inte gör en lycklig. jag tror inte att pengar löser problem, och jag tror definitivt inte att en olycklig människa blir lyckligare av en massa prylar. men om man redan är lycklig - då skadar det inte att smycka sitt liv med schyssta saker. jag ska därför fortsätta drömma om allt det där fantastiska.

jag kommer aldrig tillåta mig själv att förvandlas till någon dryg översittar- snobb, det är inte meningen. jag vill bara lyckas. jag ska kämpa för att lyckas. faktum är att jag skrämmer mig själv en aning. det här har aldrig varit jag innan. jag har aldrig sett framgång & pengar som livets prioriteringar. jag antar att jag har blivit aningen bekväm. jag har fördjupat mig i någon överklassmentalitet, som stuntals jag mig mörkrädd. jag har aldrig varit välbergad och aldrig har jag brytt mig om sådant förut. men ju mer jag tänker på det så kan jag verkligen tänka mig ett liv fyllt av bekvämligheter. dessutom, vad kan kännas mer tillfredsställande än: "det här har jag verkligen kämpat för" & "detta är mitt livsverk, mitt eget svett&blod" ?

jag har en vision, och den innehåller ett framgångsrikt yrke inom antingen reklam eller journalistik. eventuellt vill jag ha mitt eget företag och jag vill synas. efter år av slit ska jag slå mig till ro. jag ska jobba med välgörenhet och jag ska viga min själ åt att bekämma korruptionen i bangladesh. jag ska hjälpa människor. jag vill kombinera mitt liv där jag stundtals lever mitt i fattigdomen - men sen har möjligheten att njuta av ett bekvämt liv.

jag känner att jag just nu berör ett mycket besvärligt ämne. jag ertappar mig själv hela tiden med att vara otroligt egoistiskt samtidigt som jag vill spela hjälte. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig. jag belyser en problematik som nog många funderat över. jag mixar hänseenden så som "jag bor i rätt del av världen & har därför rätten att utnyttja min situation" samtidigt som jag känner en otrolig sympati för fattiga människor och vill hjälpa dem. jag formar mig själv till någon robin hood hjälte. är det fel ?

jag är kluven. för sanningen är ju den alla vill lyckas. med handen på hjärtat, jag vill det mer än något annat. frågan är då; är jag ute på dubbelmoralens hala is om jag säger att jag ska leva jetset- liv, men ändå hjälpa fattiga ? men än är jag inte där. jag kan ha ett mål och en strävan, för jag måste ju börja någonstans. sen får får vi väl se vart livet för mig. dock måste jag tillägga att jag inte skulle vara missnöjd om jag slutade som en medelsvensson. jag ser inget fel i det. men jag inser att om jag ska kunna rädda en del av världen då behöver jag en hel del resurser och jag antar att det är det argumentet som håller min rygg fri.

m.