2009-02-17

jag känner mig som om jag är på rymmen. lite spänt knatar jag ner för gatan - med en smockad rygga och frukosten i ena näven. drickyoghurten har fått ta plats i fickan på jackan och jag andas djupt för att vakna ytterliggare. minuterna innan 6 ser jag lycktorna på fredriks vita volvo 2 40, och han svänger ner på min gata. han ursäktar sig över förseningen och sen rusar han lite extra med bodil och pillar med fläckten som vägrar vilja göra vindrutan fri från imma.

vi plockar upp två morgonpigga tjejer på vellinge norra och styr sedan mot hörby. i hörby avgår bussen mot hestra, utanför gislaved klockan sju, pronto och vi anländer med marginal, för att vara exakt tio i 7. efter diverse upprop och inräkning packar vi in oss i bussen och sen är allt svart.. jag somnade innan vi kommit förbi rundellen i höör och sen vaknar jag av strålande solsken och vitpudrad smålandsskog.

efter drygt köande i skidshopen traskar vi iväg ut i backen med full mundering - skidglasögonen sitter på skallen och plötsligt känner jag mig ganska kaxig. som bambi på hal is försöker tre stycken ta sig ann bella. skidskolan är basic: ploga bella - ploga, tyngden på dalskidan (älskling) - skidorna ska se ut som en spets, ett V nerått i backen - en pil, ploga bella ! men bella är inte den som är den, och plötsligt har hon både åkt knapplift och kastat sig ner i en blå backe (observera att vi ovana tycker att en blå backe fortfarande är svårt) snön är luftig och jag kommer ganska snabbt in i tempot, kastar mig ner - sicksackar tjusigt ner för backen och lyckas att klara mig undan vurpor. vi finner ganska snabbt att även så här pass långt söderut finns det ett system med schyssta backar och ingen är missnöjd över utbudet av backar. efter diverse perser i sittliften är vi alla ganska snabbt inne i det - och trötta efter ett par timmars åkning pausar vi i slänten, stekandes i solen. det dukas fram alla möjliga godsaker och det hela blir mycket festligt.

efter lunch tar övermodet för bellas del över, och säkert är hon också trött efter allt skrikande från olika instruktörer. hon och mathilda försvinner iväg och jag är nu på egen hand. jag tar risker, åker i svårare backar, (en röd, skulle jag tippa på) och känner att en vecka i sälen med killarna hade varit rena barnleken. kylan biter i mina kinder, men vad gör det - man ska känna att man lever. två åk till och sen är dagen över. visst hann jag med någon vurpa också, men dessa skyller jag på dumdristighet och isfläckar.

så här efter ytterligare tre timmars bussresa och lite dans i lund kan jag nu pusta ut och känna mig stolt. jag är nog inte så förbannat värdelös på skidor som jag alltid säger. sportlovet känns plötsligt fullbordat - jag har hunnit med att vara aktiv, ätit tonfiskröra och druckit varmchoklad och än är det bara tisdag. nog skulle det kunna bli det bästa sportlovet på mycket länge och det känns inte mer än rätt, att jag avslutar min barndom med ett sportlov sjukare än någonsin. så jag tackar medverkande för dagens festligheter - sjukt kul har det varit !

m.